På lördagen åkte vårt GREEN'N FIT-team till Baunatal för det sjunde loppet i GCC-serien, som ägde rum på en 17 km lång bana som en del av de tyska elitmästerskapen. Laget kunde återigen presentera sig utmärkt. På kort distans uppnådde laget en dubbel pall tack vare Andreas Jung (2:a) och Patrick Hanhart (3:a), Cosima Henrichs kom 6:a. På långdistansen för damer kom Marion Wittler på en stark 2:a plats, Malte Beversdorff tog Herrar 6:e plats. Den här gången rapporterar Tim Take om sitt mycket personliga lopp:
På den långa sträckan på 103 km över 6 varv representerades vi av totalt 5 ryttare: Marion Wittler, Malte Beversdorff, Felix Schmidt, Matthias Maxa och jag. Den största svårigheten för denna krävande bana låg i en av de flera korta stigningarna där en lutning på över 10 % måste övervinnas. Å ena sidan gjorde den sena starttiden 15.30:XNUMX det möjligt för oss att komma fram på ett avslappnat sätt. Å andra sidan kunde vi koppla av och titta på finalen i tyska dammästerskapet innan vårt lopp.
Men lagom efter slutet och med starten av vårt lopp slog väderprognosen in och det började regna rejält. Detta krävde förstås särskild uppmärksamhet och hänsyn i banans många hörn, men det ska inte störa vår plan att vara uppmärksam längst fram och om möjligt vara i en utbrytargrupp. Tempot på fältet var väldigt högt på första varvet, men Malte var fortfarande med längst fram i fältet från start. I början av den andra omgången reducerades pelotonen till ett 50-tal ryttare och det fanns alltid
upplevt fler attacker.
Jag kände mig bättre och bättre och svarade på många attacker under andra omgången, men de neutraliserades alltid. I det tredje varvet kunde äntligen 6 ryttare dra iväg med cirka 300 m. Malte attackerade lite senare, men kunde ändå nå gruppen. Eftersom ryttare från alla stora lag var representerade i utbrytargruppen var tempot i pelotonet lite mer måttligt och gruppen kunde snabbt distansera sig ytterligare. Vårt första mål uppnåddes därmed.
Jag stannade längre upp i planen och var med och neutraliserade några anfall. Under det fjärde varvet på km 65 hände dock precis det som inte skulle hända. Jag föll. Jag vet fortfarande inte exakt hur det gick till, men runt den 4/5. Positionering i fält och körning på en relativt rak sträcka fann jag mig plötsligt liggande på asfalten. Förutom några skavsår hände det inte så mycket med mig och jag kunde fortsätta cykla relativt snabbt, även om min vänstra bromsspak var lite mer påverkad, så jag kunde inte manövrera min frambroms eller min framväxel.
Men jag hade såklart inget annat val än att avsluta de sista 35 km så. När regnet blev kraftigare igen var jag tvungen att närma mig varje kurva mycket försiktigt med bara bakbromsen för att undvika att halka igen. Den 10 procentiga lutning med en utväxling på 53/28 var det mindre onda. Tvärtemot förväntningarna kunde jag köra relativt bra. Mina förhoppningar om att nå mål innan nästa större grupp grusades ca 7 km från mål.
Vid km 95 kom följande grupp, i vilken jag träffade Matthias igen, ikapp mig. Som tur var kunde jag hänga med till mål och tog en av de främsta placeringarna i sprinten så att jag trots fallet kunde sluta 62:a totalt. Malte kom på en utmärkt 6:e plats från toppgruppen, Matthias 68:e, Felix 106:e efter att ha brutit armen i Hockenheim och Marion tog även en utmärkt 2:a plats bland damerna. Allt som allt var det ett fantastiskt evenemang med en mycket trevlig rutt och bra resultat för vårt team. Bara vädret kunde ha samarbetat! Det är alltid trevligare och säkrare när det är torrt.
