Efter det oönskade, förlängda sommaruppehållet i GCC-racingcirkusen stod Sparkassen Giro i Bochum på programmet för oss förra helgen: Ett kort, men inte desto mindre inte att underskatta, snabbt lopp.
Efter att en spontan arbetsdag stod på programmet för mig i lördags, gav jag mig iväg tillsammans med Thomas på sen eftermiddag till Ruhrmetropolen. En kort rundtur på banan planerades med teamet vid 18.00-tiden, så efter incheckning och omfattande hälsningar gick vi direkt till cykeln.På den för oss mindre attraktiva racerbanan gällde det att fokusera främst på farliga gropar och målkurvan och så vidare utveckla taktik.
På middagen tillsammans glömdes allvaret i att vara cyklist och vi njöt av den gemensamma stämningen i kvällssolen.
Nästa dag var tänkt att börja tidigt – loppet var planerat att starta klockan 9.00:6.00, så det var dags att gå upp klockan XNUMX:XNUMX och äta frukost. Här jobbade vi tillsammans igen på vår taktik inför loppet.
En timme före startpistolen begav vi oss mot Bochums centrum tills punktligt klockan 9.00:500 skickades de cirka 13 deltagarna ut på den XNUMX km långa banan.
Fältet var snabbt från start och det var ständiga anfall från de andra lagen. I 4:e varvet drev vi dock upp tempot direkt efter start och mål så att fältet sträcktes ut. Tyvärr lyckades vi inte minska fältet på detta sätt, men Stefan och Christian fick nu fria tyglar och kunde försöka avgöra loppet i utbrytargrupp. Trots stora insatser från vår sida lyckades pelotonen komma ikapp igen – de andra lagen gjorde ett jättebra jobb för att minska luckan igen. Efter den här fasen av loppet var det uppenbart att det troligen skulle bli en massspurt och därför justerades taktiken spontant. Tyvärr tappade vi vår medhjälpare Thomas, som tyvärr plattade båda däcken i ett hål, nu var det upp till våra starka veteraner Manfred och Bernd att hålla fältet stängt.
Alex och Stefan förde äntligen oss sprinters till ett optimalt utgångsläge för slutspurten på de sista två kilometerna. Nu var det upp till mig: Var bland de tre första förarna som körde runt mållinjen. Redan innan den här kurvan blev det en slags avgörande spurt om en plats på pallen. Mitt i det hektiska fältet lyckades jag köra runt den farliga sista kurvan på andra plats och slutspurten öppnades! En blick över axeln berättade att jag strax före mållinjen oväntat var i täten. Glädjen var desto större eftersom jag kunde höra fler jubel från mina lagkamrater efter att ha passerat.
Vi är glada över de förmodligen unika topplaceringarna för hela teamet, med totalt 5 förare var vi bland de 10 bästa! Stämningen under den korta men lyckade prisutdelningen var sprudlande och så åkte vi alla hem efter en välförtjänt godis.
Vi ser redan fram emot nästa stadsbana i Dresden och vi ser fram emot de tre sista loppen i årets GCC med stor motivation.
Grattis till min mångårige cykelvän Paul Sicking till sin välförtjänta gula tröja i GCC.
Tills dess,
Din Daniel