Cykling: Bernhard Eisel (Dimension Data) är en gammal hand inom cykelcirkusen. 37-åringen har kört på en genomgående hög nivå i många år. Efter hans fall på långfärdsresan Tirreno-Adriatico väntade många fans slutet på hans karriär – men österrikaren kom tillbaka. Vad händer härnäst för Bernhard Eisel? Velomotion talade med honom vid sidan av Arctic Race of Norway.
Bernhard, är allt okej med dig igen efter dina dåliga fall- och huvudskador?
Bernhard Eisel: "Inte riktigt allt än. Jag är inte redo att leva ett helt normalt liv än. Det finns inga följdskador, men det jag ställdes inför hade inte varit lätt för någon. De sa: Hematomet är enormt och måste avlägsnas kirurgiskt. Men jag har aldrig varit rädd för operationen. Tvärtom: jag sa till och med att om de inte äntligen sätter igång borren imorgon så gör jag det själv med den sladdlösa borren. Jag hade en enorm huvudvärk, men annars inga andra symptom. Så först antog jag att det var allergier – fram till magnetröntgen. Operationen gick perfekt. Efter det låg jag på sjukhuset ett tag. Jag har alltid velat sätta mig på cykeln igen så snart som möjligt.”
Även ett stort tack till 🚑 och läkarna @TirrenAdriatico! nåd #SjukhusAncona, varje sjuksköterska radiolog och läkare där. Plastikkirurgen som kom in på en söndag för att fixa mitt ansikte! #milgrazie
— Bernhard Eisel (@EiselBernhard) 11. Mars 2018
Vad är speciellt med Arctic Race of Norway?
Bernhard Eisel: ”Jag hade alltid hört talas om det här loppet förut och ville uppleva det själv. Nu är jag inte en som ska åka på ett kryssningsfartyg och semestra där uppe. Så här långt norrut kommer du aldrig mer. Jag var här förra året och det var en underbar tur, inte bara för att jag vann bergströjan – oväntade saker händer ofta. Det var jättekul. Turnén var trevlig, området är fantastiskt. Ett litet fält av förare, få trafiköar, få vägar, bra asfalt. Vi har bara väldigt roligt som ett lag. I år visste jag inte på länge att jag skulle vara där, för det var egentligen meningen att jag skulle börja i Hamburg. Men sedan var Cavendish planerad och då tänkte vi att vi inte kunde skicka upp honom ensam med två praktikanter. Så Bernie är där igen. Då såg jag verkligen fram emot det, även om jag fick åka direkt till Tysklandsturnén efteråt. Men jag är extremt emot tanken att man alltid kör samma vägar i Europa. Det är därför jag alltid gillar att ta med mig sådana här expeditioner – som Nordnorge eller Guangxi. Hotellen är trevliga, maten är fantastisk. Alla försöker väldigt hårt. Det är verkligen utmärkt. Tyvärr får sådana turer alltid för lite uppmärksamhet från allmänheten. Men var annars får man massage och dusch på kryssningsfartyget?”
I vilken utsträckning märker du ens den vackra naturen och renarna på cykeln?
Bernhard Eisel: "Redan. I övriga Europa finns det alltid en slags rädsla för att någon ska köra igenom vägspärren eller att någon ska gå ut på gatan för en selfie. Du kan bara bli överkörd av en ren här. Och norrmännen är oerhört entusiastiska över att cykla. De är alla här. Jag tror att det bor runt 100.000 XNUMX människor i Finnmark – vi har alla sett dem vid vägkanten.”
Du nämnde redan att du sensationellt vann fjälltröjan förra året. För detta fick du 500 kilo lax. vad hände med det
Bernhard Eisel: "Ja, laxen! Det finns fortfarande. Vi har inte ätit allt än. Det här är ett av de bästa priserna du kan vinna inom cykling. Jag har hört att vissa förare har vunnit en bil, men dessa är svåra att dela upp inom ett lag. För vårt lilla team förra året var laxen perfekt. Vi ordnade sedan en middag i Sydafrika. Sponsorn reste till oss med tio man och en egen kock. Till och med Sydafrikas ambassadör kom för att äta. Det var jättekul! På den tiden åt vi bort cirka 60 kilo. Nu har jag snart sista leveransen.”
Hur kommer dina uppgifter inom laget att förändras om Mark Cavendish inte är där?
Bernhard Eisel: "Inte så mycket har förändrats för mig. Själv går jag inte för segrar längre. Förra året var oväntat eftersom jag hamnade i utbrytargruppen på första etappen. Så jag ville bara skaffa fjälltröjan om jag redan är aktiv som utbrytare – och då fick jag till och med behålla den. I år visste jag dock att formen inte stämde. Mekseb Debesay är ännu inte under kontrakt och vi har två stagiaires med oss. Jag försöker sätta dem i en bra position och hjälpa dem att få ett kontrakt. Det är lättare för mig. Men med bara fem män, varav två är praktikanter, går man helt enkelt in i ett lopp med färre ambitioner. Vi försöker, men vi har inget att förlora."
Internationellt är du mest känd som en lojal Cavendish-hjälpare. Hur hanterar du det faktum att du är delvis ansvarig för en annan förares framgångar, men inte har dessa segrar tillskrivna ditt CV?
Bernhard Eisel: ”Jag var själv sprinter och kapten i ett lag. Du bedöms alltid efter dina vinster. Och du kan göra dig själv och laget olyckliga om du fortsätter att sträva efter ditt eget mål, men faktiskt inte riktigt levererar. Jag tror att jag för tre år sedan hade flest topp 10-placeringar i en Tour de France av någon aktiv cyklist - men ingen etappvinst. Du kan inte köpa något av det. Det betyder att du är väldigt bra, men inte tillräckligt bra. Det var ganska lätt för mig eftersom Cavendish helt plötsligt dök upp och var typ oslagbar. Det är lätt när man inser att någon har så mycket talang och sedan växer in i rollen. Många förare skulle kunna få ut mycket mer av sin karriär om de accepterar hjälparrollen. Du är gladare och kaptenen och laget uppskattar det. Dessutom har du mycket mindre press och ditt jobb är lite lättare. Det kan du se hos Marcel Kittel för tillfället. Vad han måste gå igenom bara för att hoppa av på BinckBank Tour. Jag vet inte vad fördelen med en kittel är att köra en etapp på Amstel och en kort rundtur i Flandern. Men en lidande sprinter gör ingen nytta. Jag har aldrig fått betalt för att köra igenom. Jag skulle inte ha gjort det. Men vinner han en etapp på Deutschland Tour kommer allt att bli bra igen. Det är därför jag säger: Jag skulle inte nödvändigtvis vilja byta plats med en kapten. Man måste bekräfta toppresultaten varje år och intresset och pressen ökar. Det kanske gör skillnaden mellan de fem bästa ryttarna i världen och de som vill komma dit.”
Mark Cavendish sa i en intervju att han nu var rädd för att hålla ut i en massspurt. Hur känner du dig efter ett fall?
Bernhard Eisel: "Det har alltid legat i bakhuvudet att inte vilja falla igen. Men det beror också helt enkelt på var du åker och hur bekväm du känner dig. Sen när det blir tråkigt igen och vädret är dåligt – som på Ride London till exempel – då tar jag ut det direkt. Men när du kommer in igen, kan köra din position och ha allt under kontroll själv igen, då kan du göra det igen. Du kan bara påverka andra förare lite. Om du inte litar fullt ut på någon måste du hålla ett säkert avstånd. Många säger att allt var bättre förr. Men det är nog inte sant. På den tiden kanske några av mig tänkte "åh nej, nu kommer han tillbaka". De unga förarna menar inget illa heller. Men vi hade många allvarliga fall i år. Det behöver inte vara det."
Sååå glad att få rida igen med min bästa kompis, @EiselBernhard. Ännu viktigare, så glad att han är vältränad och mår bra efter ett hematom i hjärnan för bara några månader sedan. (📸 @mhaller91) pic.twitter.com/FnBBLaj7aH
— Mark Cavendish (@MarkCavendish) 31. juli 2018
Du är med i UCI Athletes' Commission och i CPA. Vad gör du där?
Bernhard Eisel: "Jag har faktiskt ingenting med CPA att göra. Det sägs alltid att alla har en röst, men så är det inte riktigt. I dagsläget har cirka 50 procent ingen rösträtt så att säga eftersom vi inte tillhör de stora nationerna. Att ha en representant där skulle inte heller hjälpa mycket, eftersom de gamla nationerna bara har för mycket att säga. CPA är fortfarande en riktigt bra organisation. Men för tillfället kan man inte vara nöjd med arbetet. Brukarna målar långsamt. Något görs redan. Jag är alltid för folk i dessa kommittéer som gör det hela på heltid. Det går inte att kombinera med en annan aktivitet vid sidan av. Det står för mycket på spel och alldeles för mycket arbete för det.”
Och då är det ett nytt kontrakt?
Bernhard Eisel: "Ja, förhoppningsvis skrev jag på det i förväg. Jag tror att beslutet kommer att fattas inom de närmaste tio dagarna till två veckor om vilken riktning man ska gå. Men först vill vi alla veta vad läkarna säger om det. Om det inte finns några invändningar kan vi prata om ett nytt kontrakt.”
Vi ställer den sista frågan till alla Velomotion-intervjupartners: Har du några tips till de unga förarna?
Bernhard Eisel: ”Jag har alltid svårt med tips. Dagens unga förare är svåra att påverka. Jag tror att det viktigaste är att låta de unga förarna ha roligt längs vägen. Cykling är kanske inte den mest erkända sporten, men det är den i särklass mest geniala – och svåraste. Men du kommer att lära dig så mycket i ditt liv och ta med dig det för ditt framtida liv. Det kommer att forma dig oavsett om du rider i två år eller 20 år. Vid tolv års ålder lär man känna platser som andra bara hittar på moped. Horisonten utvidgas bara väldigt snabbt. Du lär känna människor, nya platser – och vad mer – du är självbestämmande. Från ung ålder har du varit van vid att styra ditt eget liv. Även om din professionella karriär inte fungerar kommer du att få mycket mer erfarenhet."
"Cykling är inte bara ett jobb, vi gör det här för en större sak"@TeamDiData ryttare @EiselBernhard diskuterar hur laget och @Qhubeka hjälper till att förändra barns liv med cyklar: https://t.co/98rlGsozDh pic.twitter.com/j4AOJjvBCc
— Dimension Data (@DimensionData) 28. juli 2018