Test/Produktnyheter: Den nya Specialized Stumpjumper är den femtonde versionen av kalifornians mountainbike, som introducerades först 1981. Med en ny, patenterad dämparteknik med en specialutvecklad Fox Genie-dämpare borde betydligt mer dragkraft vara möjlig. Dessutom fokuserade utvecklingen specifikt på ramen och tog samtidigt farväl av den välkända asymmetriska designen av Stumpjumper. Vi testade vad cykeln verkligen kan och hur den kör vid den officiella lanseringen i Kanada.
Specialized Stumpjumper 15 Genie – provade det i Vancouver!
Stumpjumper Evo är död – länge leve Stumpjumper! Med nya Stumpy minskar Specialized utbudet av två modellvarianter – Evo och Classic – till bara THE STUMPJUMPER. Åh nej!!! Vad ska det betyda?!?!?! Sluta! Du har rätt…. Men mer om det senare... Jag, Christoph, skriver ingen klassisk testrapport. Men en lansering utomlands är alltid en upplevelse, speciellt när... åh läs själv!
Specialiserade bjöd in folk till presslägret på Vancouver Island. När man får vara med på ett sådant här event vill man alltid att allt ska vara perfekt. Det var därför jag packade väldigt noggrant och samvetsgrant. Allt kontrollerades två gånger och bockades av med en checklista så att inget glömdes bort. Men Murphys lag lurar överallt och så ur skorna jag har två gånger packade jag rätt sko två gånger. Jag märkte detta bara kort innan den första avfarten. Tjejerna och killarna från Specialized var trevliga nog att hjälpa mig med skor, men tyvärr bara platta pedaler. Jag har inte åkt platta pedaler på över fem år. Inget hjälper, bytte pedaler, ta på skor och så åker vi. På grund av allt krångel med skorna kunde jag inte riktigt ta tag i cykeln. Jag var bara riktigt glad att det på något sätt fungerade och hoppade snabbt på cykeln eftersom resten av gruppen redan väntade. Jag missade snabbt klickpedalerna på klättringarna eftersom jag bara var van vid att kunna dra. Allt detta påverkade mitt humör lite och jag var irriterad på mig själv. Jag tänkte också på stigarna och att jag skulle få problem där när det verkligen kom igång... När jag kom till toppen hade jag. att ta en paus och prata strunt med hela grupppratet. Stämningen i hela gruppen var så avslappnad och avslappnad.
Sedan iväg till första nedförsbacken och varje meter av leden blev jag förvånad över hur få problem jag hade med de platta pedalerna. Den bakre FSR-triangeln fungerade perfekt och kändes mycket mer potent än 140 mm-rörelsen. Geometrin var typisk Specialized – sitt på den och känn dig bekväm. Men det är ingen hemlighet att Specialized har fulländat detta. Du började snabbt leka med cykeln och utforska dess gränser. På något sätt brydde man sig inte alls om tekniken, man hade bara en riktigt bra dag på cykeln med coola människor på nästan perfekta stigar.
På kvällen var vi inbjudna till produktpresentationen och det blev mycket tydligare varför jag inte hade några problem trots att jag använde platta pedaler. Utvecklingen av Specialized, så kallad Specialized Ride Dynamics, behandlar i stor utsträckning ämnena ram, kinematik, geometri och chassi. När man behandlar ämnena så flitigt och struntar i allt som för närvarande finns på marknaden, kommer man ibland på nya idéer. Andra cykelföretag tenderar att ta komponenter från hyllan och designa cykeln runt dem. Specialized går ofta sin egen väg här och så är det även med nya Stumpjumper. Så de var frestade att utrusta den bakre triangeln med nya koncept, men efter mätningar kom de alltid fram till den beprövade FSR-baktriangeln. Så fokus på fjäderelementet växte. Koncepten för de fjäderelement som för närvarande finns på marknaden är ofta väldigt olika. Ibland så enkelt som möjligt, ibland känns det som 30 inställningsparametrar med enorma justeringsområden. Eftersom mountainbike, speciellt trailbike-segmentet, blir mer och mer av en masssport tycker jag att regressionen är för enkel och väldigt effektiv. Alla kan eller vill inte ägna timmar åt att arbeta med sin installation. Det är också så Specialized utvecklade det. Det är därför vi tittade närmare på själva fjädringselementet och kom till den punkten att det skulle vara vettigt att behöva en relativt platt progressionskurva i mellanområdet, som på endurocyklar med stor slag, och en mer progressiv karakteristisk kurva i första och sista fjädringsrörelsen. Detta åstadkoms genom en tvåstegs tryckkammare i spjället som fick inte mindre namn än geni.
En extern och en inre tryckkammare, som kan justeras separat med hjälp av distanser. Särskilt distanser i den yttre luftkammaren har en mycket direkt inverkan på spjällets beteende. Det är väldigt trevligt att dessa kan bytas nästan utan verktyg. Det du behöver är en stötpump och en liten skruvmejsel. Luft släpps ut, låsringen släpps, spjällhylsan trycks tillbaka och man kommer till de tvådelade distanserna. Fler distanser och dämparen arbetar tätare i mellanfjäderområdet och ger mer stöd - färre distanser och dämparen är fylligare och släpper snabbt mycket fjädergång vid behov. Detta innebär att du kan anpassa cykeln efter förarens preferenser och spår. Men om du inte vill pyssla med chassit hela tiden hittar du snabbt din inställning och har kul på alla spår. Den inre luftkammaren kan också justeras med hjälp av distanser, men har inte längre någon större inverkan utan definierar snarare spjällets beteende i slutet av fjädringsvägen.
Detta sofistikerade system innebär att låghastighetskompression kan rekommenderas fullständigt och höghastighetskompression har minimerats till tre nivåer. Rebounden är därför också enkel och står för både hög och låg hastighet. Det finns också en stor, lättillgänglig spärrspak och det är allt. Detta gör livet mycket enklare när det gäller att hitta rätt inställning. Du måste bara vara väldigt noggrann med hänginställningen så att spjället kan leverera den perfekta servicen. Men detta kan förklaras av den karakteristiska kurvan.
Som om det inte vore nog med innovation, tar Specialized även ut nästa generation kolfälgar på marknaden med sin interna fälgtillverkare Roval. Roval Traverse i9 1/1 hjul, som är avsedda att göra plattor till en sällsynthet tack vare deras speciella fälgbas. Visst märker man inte den stora skillnaden när man kör på fälgarna, men faktum är att efter två dagars körning med runt 2 personer rapporterades inte en enda punktering, säger sig själv. Vidare är fälgen kompromisslöst gjord för slanglös med en inskruvad ventil.
Geometrin på Stumpjumper 15 kan justeras på många sätt. Bottenfästets höjd kan justeras i två lägen. Det finns också möjlighet att rida på multe. Storlekarna S1 och S2 levereras till och med från fabrik i mullet. Styrvinkeln kan justeras i tre lägen mellan 63° och 65,5°. Vilket leder mig till min inledande mening: The Evo is dead – long live the Stumpjumper! På grund av den geniala dämparens prestanda och de många alternativen för geometrijustering är det ingen mening att behålla båda modellvarianterna. Alla kommer att hitta sin trailcykel med Stumpjumper 15.
Specialized Stumpjumper 15 Pro kördes. Utrustningen var mycket solid med 36 Fox XXXXXX, XO Eagle-gruppset samt de nya Marvn-bromsarna från Sram, hjulset med nämnda Roval-fälgar, däck från Specialized och Yokebike sadelstolpe. Paketet var väldigt konsekvent och passade precis. Framför allt gaffeln och den bakre triangeln harmoniserade väl.
Tillbaka på stigarna. Efter inledande svårigheter att byta från klick till flats vände jag mig snabbt och blev mycket förvånad över hur bra cykeln gick uppför. Varje uppförsbacke övervanns snabbt och effektivt. Det är kul att cykla uppför, även när det blir lite tekniskt har man inga problem. Och det roliga slutade inte nerför. I tekniska och grövre partier kändes det nästan som en enduro, även när det gick riktigt fort, och om du ville dra av på en läpp eller rot muterade den omedelbart till en trailcykel. På berms var cykeln neutral och klarade mycket. Fyllde man den yttre spjällkammaren med distanser så märktes skillnaden snabbast på kort tid. Här, i likhet med ett stängt kompressionssteg med låg hastighet, kunde du märka hur dämparen höll sig högt i färden men gav bättre respons än ett stängt kompressionssteg.
Det gick även att konvertera cykeln till Mullet. Här blir det ännu mer lekfullt och man vill bara närma sig boende på insidan, till däckens förtret men jag lyckades inte dra av däcket från Roval Traverse i9. Även om jag erkänner att det var väldigt provocerande. Däremot var det faktiskt ett litet underskott i Mullet-versionen när man gick uppför. Så om du sällan går till parken och presterar mycket själv bör du definitivt hålla dig till 29 tum.
