4:45 ringer väckarklockan. Jag letar sömnigt efter avstängningsknappen och stannar där i tio minuter till. Då måste jag gå upp. Jag klättrar ut ur mitt tält med svårighet. Strax därefter är jag på väg till frukost med min bror Sebastian. Utbudet är stort. Vi laddar upp våra tallrikar och spannmålsskålar och tar det första lediga bordet. Ett felaktigt beslut, som det visar sig. När vi satte oss ner attackerade en hord skalbaggar oss. Efter en kort kamp erkänner vi nederlag och byter bord. En halvtimme senare är vi tillbaka vid våra tält för att göra oss redo för race.
Jag kan inte komma ur knäcken alls. Det tar mig en evighet att ta på mig cykelkläderna. Vi måste också packa våra väskor idag eftersom vi flyttar för tredje och sista gången idag. Jag försöker rensa ut röran i mitt tält. Till slut stoppar jag nästan allt i min väska. För att göra saken värre är batteriet i min lampa nu tomt. I halvmörkret försöker jag hitta min tandborste som jag såklart redan har packat undan. Min bror har nu tagit våra cyklar från cykelparken.
På grund av min promenad är vi sena. Vi sticker snabbt fast höjdprofilen för dagens etapp på toppröret, lämnar över våra väskor och beger oss till start. Vi är ganska långt tillbaka i andra blocket. Strax innan start insåg jag att jag inte hade applicerat någon solkräm – ett stort misstag. Det är fortfarande kallt och dimmigt, men det kommer att ändras snabbt. Det är drottningsetappen i årets Cape Epic - 110 kilometer och 2900 höjdmeter i terräng ligger framför oss. De senaste 2 dagarna har vi försökt ta det lugnt eftersom jag kör helt under jorden. Tyvärr gick detta inte. Idag kör vi full gas redan från start. Vi håller oss i toppgruppen i nästan en timme, som vid det här laget fortfarande består av ett 20-tal lag. Då måste jag släppa det och Sebastian väntar på mig.
Som varje dag finns det tre förfriskningsställen längs rutten där du kan ta gott om mat och dryck. Vi har även kedjan oljad här, som alltid går ganska grovt igen efter bara några kilometer. Detta på grund av det fina dammet och de många vattenkorsningarna. Överlag är rutterna här väldigt tuffa. Det finns nästan inga passager med slät mark att vila på. Det faktum att vi är på hardtails gör inte saken lättare, speciellt eftersom våra gafflar har varit en dummy sedan den regniga tredje dagen. En fullt skulle definitivt vara trevlig. Hela min överkropp är nu helt utmattad. Man måste försöka hålla i styret på något sätt på nedförsbackarna. Men jag är absolut inte ensam här.
Strax före slutet av etappen stöter vi på några frigående kor. Naturligtvis springer en av dem och attackerar en rött klädd spanjor som körde rakt framför oss. Toreon hoppar skickligt av cykeln i sista sekund innan kon ramlar på sin cykel med full kraft. Det senare förblir överraskande nog intakt. Revansch misslyckades.
Efter nästan 6 timmar kommer vi äntligen i mål på 41:a plats och slår oss ner i skuggan. I solen är det runt 35°C och det finns nästan ingen skog på hela sträckan. Så jag är glad över att ha fått lite solkräm vid den andra uppfriskningsplatsen. Efter kort tankning tar vi en dusch. Jag har precis ätit färdigt resterna av min matsäck. Nu ska jag lägga mig först och sedan äta middag för att åtminstone fylla på resten av de cirka 6000 XNUMX kilokalorierna som vi konsumerar här varje dag. De två sista stegen är mycket lättare på papperet. Men vem vet vart arrangörerna skickar oss igen.