Cykelloppet på Hockenheimring är alltid något alldeles speciellt. Det är inte bara ett av de snabbaste loppen i GCC, utan det är också det enda där starten går sent på eftermiddagen. Detta ger den alltid lite av en Twilight Criterion-känsla.
På grund av denna sena starttid kom åkarna och därför vi, Merkur Cycling Team, först på lördagen direkt före tävlingen. Hälsa snabbt på alla, plocka upp startdokumenten och ut på racerbanan. Men även denna gång fanns det tillräckligt med tid att reflektera över de senaste dagarna och upplevelserna av de senaste träningspassen och loppen som de enskilda förarna genomförde i sitt hemland. Framförallt låg fokus på Stefans legendariska enhandsseger i Berlin.
Strax innan start samlades vi igen och gick igenom de olika taktiska alternativen som Enrico hade gett oss. Vi var alla spända inför loppet, så stämningen var bra - vi hade en bra känsla.
Solen stod redan lågt när vi kom till startlinjen. Som alltid var det trevligt att se GCC:s många ansikten! Den här gången började även förarna av den korta rutten med oss. En helt ny upplevelse.
Sedan gavs startsignalen för 15 varv på ringen. 90 platta kilometer låg framför oss och framför allt på grund av den korta vägen var loppet snabbt och präglat av attacker från start. Dessa var dock inte framgångsrika.
Efter 10 varv låg fokus på det korta varvets slutspurt. För oss innebar det att vara alert och undvika fall. Det var i alla fall en av huvudsvårigheterna, eftersom fallrisken generellt sett alltid är något högre på en så snabb och platt bana. Teamet höll sig dock mestadels ihop längst fram i fältet, varför vi bara behövde hantera två mindre incidenter från Christian och Christine, som båda kunde avsluta loppet starkt.
När det kom till sista varvet blev det mer hektiskt. Många ryttare som ville vara med i målspurten försökte hitta rätt bakhjul. Vi och Bürstner Dümo-teamet använde alla våra män och styrka för att hålla fältet i rörelse snabbt och på så sätt undvika slutanfall. Dessutom är det med ett långt fält alltid lite lättare att få sprintarna i rätt läge. När vi rundade den sista hårnålsböjen 600 meter från mål, ordnade sig fältet för sista gången. Tyvärr var Stefan och Till, våra förare för sprinten, fastklämda. Jag och Daniel, som var de första som kom runt kurvan, tittade på varandra och det var ett beslut på några sekunder. Så länge Till och Stefan inte kom fram skulle jag försöka förbereda de sista metrarna för Daniel. Vi ställde upp och jag mobiliserade all återstående kraft till 150 meter från mål innan Daniel lyfte och spurtade förbi mig. Sandro Kühmel följde honom på bakhjulet och så jag hade det bästa stället att se sprinten på nära håll. Det förblev spännande till sista metern, men Daniel kunde understryka sina starka prestationer i år och vann före Sandro och Till, som ändå hittade en väg ut ur packningen och gjorde en perfekt spurt. Denna tredje plats är definitivt en demonstration av hans styrka och samtidigt en belöning för allt arbete han redan har gjort för laget i år.
Christoph och jag hamnade också bland de tio bästa och så vann vi lagmästerskapet i Hockenheim strax före Bürstner Dümo-laget. Så vår känsla bedrog oss inte. Vi levererade de bästa resultaten denna lördagskväll. Teamet blir mer och mer bekant i år, kommunikationen under loppet går smidigt och ofta utan en massa ord - en blick eller en fingerpekning räcker.
Nu måste vi träna flitigt för att vara med i toppen igen i nästa race i Schleiz. En helt annan terräng väntar oss där, så vi kommer aldrig att ha tråkigt.
Bästa hälsningar,
din Friedrich
Schreibe einen Kommentar