Winter Park Colorado-loppet har några mycket stora skillnader från tidigare EWS-lopp. Först och främst iscensättningen i en cykelpark istället för på en naturlig alpinbana som i Europa och sedan höjden. På morgonen var klimatförhållandena ganska varma och fuktiga med åskväder under eftermiddagen.
Tävlingens format skilde sig också något, med evenemanget som hölls över tre dagar istället för två. Med daglig utforskning och tävling. Detta innebar att vi antingen tävlade, utforskade eller låg i sängen hela helgen!
Dag 1
Utvärderingstest 1
En riktigt lång specialsträcka, med hopp och väldigt ansträngande partier. Jag närmar mig alltid helgens första specialskede med viss oro. Men stressen försvinner när tävlingen väl börjar. På grund av knäsmärtor föredrog jag att korta upp uppvärmningsperioden. Redan från början av min löpning insåg jag att jag inte var riktigt i bra form. När jag kom till första stigningen visste jag att jag inte var på min vanliga nivå. Hoppen var fina, men jag hittade inte min rytm och slutade 11:a.
Utvärderingstest 2
Mindre trampning och mer DH bike park med en sektion i Rock Garden. En kort men rolig specialetapp. Lokalbefolkningen kände till det väl eftersom det var en av de viktigaste cykelparkslederna. Jag kände mig mycket bättre och kunde hålla ett bra flyt hela sträckan för att slutligen sluta 5:a.
Jag tillbringade resten av dagen med att utforska den tredje specialetappen. En lång dag i sadeln. En viktig utrustning för att få ut det mesta av att utforska: cykelkameran. Min är monterad på ett löstagbart fäste monterat centralt på fallskärmen. Parachute är för övrigt den lättaste helhjälmen i världen. En juvel!
Dag 2
Starten var klockan 8 och startade från hagen med en transfersträcka som skulle ridas vilket tog oss upp en anständig stigning för att utforska etapp 3 och 4 innan vi återupptog tävlingen med etapp 5.
Utvärderingstest 3
Det var en naturlig bana som var väldigt teknisk på toppen. Efter det kom sträckor där det gällde att hålla en bra fart samtidigt som man gick genom klipporna och till sist avslutningen med full gas över en skogsbana. Inga misstag och en bra känsla. Jag fyllde 4
Utvärderingstest 4
Helgens kortaste special, drygt 1'25'' tävlingstid men med många fällor med träd som bara väntade på att fastna på styret och snäva kurvor där det var svårt att hålla en bra fart. Jag lyckades inte hitta rätt tempo och blev glad när jag såg mållinjen. 18:e, det gör ont!
Utvärderingstest 5
En lång och mer teknisk version av 4:an mitt i en skog. De flesta träden hade fällts och stammar låg överallt. Medan jag spurtade till start, fastnade mitt bakhjul i något och jag föll nästan. Jag undvek bara ett fall. Det gick nästan åt helvete. Resten av mitt åk var väldigt mediokert och jag hamnade på 13:e plats.
Jag var besviken på min dag men det var dags för linbanan igen för att utforska etapp 6 och 7 följande dag. Jag hade mycket arbete framför mig för att behålla hoppet om att hinna med ett tag.
Dag 3
Dagen började med specialsträcka 6, helgens mest ansträngande. Det var riktigt långa, platta partier i skogen, där det alltid fanns risk att fastna med styret vid minsta slarv, speciellt med tilltagande trötthet. Strax innan den sista nedstigningen på en skogsstig orsakade en del av sträckan med mycket trampning en hel del fysisk utmattning.
Tyvärr kom vi till en olycksplats under denna körning. En ryttare skadades, men på en så snabb sträcka var det otänkbart att stanna utan förvarning. De andra förarna stoppades senare framför olycksplatsen.
I hagen diskuterades om alla skulle göra specialsträckan igen eller bara de som stoppades. Mina ben var för svaga för att göra det igen, men av fair play-skäl bestämde jag mig för att göra det igen som alla andra ryttare som inte heller stoppades.
Som jag förväntade mig saknade jag styrkan. Utan någon förvarning halkade mitt framhjul och jag befann mig på marken. Det var precis vad jag saknade. Jag borde faktiskt ta igen tid, inte förlora den! Jag fyllde 10. Jag var trött!
Sista specialetappen
Specialetappen med helgens DH. Jag var fast besluten att kasta allt i balans. Jag satte på nya däck, min utrustning var toppen och jag var på gott humör igen! När jag började specialsteget hade jag direkt känslan av att "det kunde inte bli bättre". Du letar alltid efter den känslan, men tyvärr hittar du den sällan! Omdöme: För det tredje, ett bra sätt att avsluta loppet!
Ännu en svår helg! Upp- och nedgångar och slutligen en 5:e plats som gör att jag kan förbli 3:a i säsongstabellen. Regelbundenhet är verkligen nyckeln till att hålla sig i den övre delen av skalan. Tja, det är teorin. Men sen kommer träningen!
Nu är det två dagars testning med Trek och Fox och sedan bär det av till Whistler om två veckor.
Foton: Jeremie Reuiller
Schreibe einen Kommentar