På söndagen startade ett mycket litet gäng från GREEN'N FIT-teamet i bensin på Jedermann Mecklenburg Giro. Alexander Broch tog en 13:e plats över den korta distansen. I långloppet över 164 kilometer kom Marion Wittler på en stark 4:e plats.Felix Schmidt red i den stora spetsgruppen fram till strax före mål, men föll tyvärr 1 kilometer före mål och kom därför inte förbi 45:e platsen.
Den här gången rapporterar Marion Wittler om sitt mycket personliga lidande i slutet av en lång säsong:
På lördagen gav vi oss av mot bensin vid middagstid. Resan var avslappnad och boende hittades snabbt. Så vi kunde få startdokumenten tidigt på kvällen och sedan ta en bit mat i Lübz. Tillbaka på pensionatet kom den första chocken – när jag packade upp resväskan insåg jag att jag hade packat två tröjor, men inga cykelshorts. Blev säsongen med den tyska cykelcupen, en Ironman och som en godbit Ötzi kanske för mycket för mig? Första tecknen på misslyckande...
Som tur var kom Alex inte förrän i söndags och tack och lov tog han med mig ett urval av passande kläder! Tack igen för det!
På söndagsmorgonen runt 8 åkte vi till tegelbruket, dit vi kom nästan samtidigt som jag och Alex kunde byta ut mina jeans mot cykelshorts. Så vi gav oss iväg på banan klockan 00. Jag insåg snabbt att jag var allt annat än regenererad för tillfället. För att göra saken värre, när jag först sträckte mig efter min flaska upptäckte jag att den hade separerat från mig i en av de många kullerstensgångarna. Puh, jag hade nu 9 milliliter för de 00 kilometerna. Bernd från Casa Ciclista-teamet var vänlig nog att låta mig få hans flaska, som fortfarande var halvfull! Så kom jag i alla fall till 500 milliliter – tack Bernd!
Fältet som helhet var väldigt rastlöst, orytmiskt och jag var helt enkelt utmattad. Men DNF är inte ett alternativ, så bit ihop tänderna och ta dig igenom det. Regnet som började senare ökade inte riktigt min motivation. På hemmaplan fick jag släppa Bianca Brückner och Carmen Burmeister, som slutade tvåa och trea. spelar ingen roll. På mållinjen, inte falla och redan funderar på att ta en varm dusch. Och vad hade jag glömt? Min handduk...tja, även en trasa som normalt används för att täcka kretsen under transport torkar kroppen.
Nu är det dags att bita ihop tänderna två gånger till och dra igenom. Vid finalen i Münster skulle jag vilja vinna i mitt AK och andra plats totalt i GCC - det hårda arbetet måste ha varit värt det.
Med detta i åtanke – kedja rätt!
Schreibe einen Kommentar