Livsstil: Varje år på hösten koras världsmästarna. Så är det med proffsen och journalisterna stannar inte vid det heller. I år hölls World Press Cycling Championships (WPCC) i Bad Radkersburg, Österrike.
Deltagarna i kategorierna sprint, tidskörning och landsvägslopp klassificerar sina vinnare. Förra året var vi där själva och som den mest framgångsrika redaktionen hade vi med all rätt tur. Den här gången höll andra redaktioner upp flaggorna. Joscha Weber (Strassacker), som firade segern i herrarnas huvudklass, levererar en imponerande tävlingsrapport.
"Om och om igen går den oroliga blicken tillbaka över axeln. Kom närmare? Får du oss fortfarande? Eller kan vi göra det? Låt oss ta en chans, tror jag. Blicken går framåt igen. Ytterligare fem kilometer. Min österrikiska flygkamrat rycker i höger armbåge, jag borde ta ledningen. Så gör den liten, tryck på den och in i vinden som tyvärr kommer framifrån. Jag ger allt som finns kvar efter 80 kilometers racing, men hastighetsmätaren visar bara 44 kilometer i timmen. Puh, förhoppningsvis räcker det, tänker jag för mig själv när regnet slår ner i ansiktet. Belgiskt vårväder i österrikisk sensommar. En vacker dag att bli världsmästare.
# Innan starten uppmärksammades Karel Verdonschot, som hade en dödsolycka vid WPCC-loppet i St.Anton förra året.
Ju närmare vi kommer Bad Radkersburg, desto mer specifikt blir detta mål. Den femtonde tillbakablicken säger mig: försprånget har vuxit – och det borde räcka. Även om min österrikiska följeslagare får mig att förstå: han kan inte längre ta det med sig. Ok, mobilisera nu all din styrka och gå igenom. Längre fram ser jag den näst sista rondellen. Jakten är på väg att ta slut, som tur är, för mina ben börjar göra ont. Två kurvor längre fram är vi på hemmaplan, en sista spurt, min näve går upp, klar. Världsmästare.
Nåväl, World Press Cycling Championship är verkligen inte jämförbart med cykel-VM för proffs: bara runt 60 startande istället för 200, 85 kilometers loppsträcka istället för 250. Men i motsats till det riktiga världsmästerskapet är cykling bara en hobby för deltagarna i journalist-VM. Trots det är nivån i vissa fall förvånansvärt hög. Redan på varv ett skilde fyra förare sig från fältet i 53 km/h. Bakom dem finns luckor, mannen framför vill inte följa med, jag börjar – men för sent. Jag jagar ensam efter toppkvartetten, men kan bara inte komma närmare. Mellan den ledande gruppen och fältet måste jag någon gång inse att det är meningslöst. Det återstår fortfarande nästan 80 kilometer att köra, bara ett självmordsuppdrag. Jag lät fältet fånga mig. Också för att jag inte är säker på om jag har tillräckligt med styrka efter att bara ha överlevt en förkylning.
När det står klart att toppkvartetten rusat börjar ett nervkittlande spel i huvudfältet. Attacker går, allt kommer ihop igen, sedan långsamt tempo, ingen vill göra ledarskapsarbete. Särskilt den numerärt starkaste fraktionen i fältet, italienarna, föredrar att bara köra i slipströmmen av de andra. En tävlingssituation som stinker för mig. Jag attackerade från fältet ungefär ett dussin gånger, varje gång en tillfällig allians av italienare, holländare och österrikare kom ikapp mig. Först på den sista backen i byn Klöch kan jag bestämt dra mig undan. Lanserad av Werner Müller-Schell (Tyskland) trampar jag på gasen i 600 meters stigningen och passerar krönet med ett lätt försprång. Thomas Kerschbaum (Österrike) kommer ikapp mig på nedförsbacken, som jag har en ledning på 36 sekunder med de senaste tio kilometerna.
Eftersom det inte finns några förare från huvudklassen i toppkvartetten räcker det med en femteplats totalt för att jag ska vinna min åldersklass före Werner Müller-Schell och Vicenzo Moretti (Italien) i den tyvärr väldigt tunna kategorin Herrar 1. Lite senare står jag på pallen med dem båda och njuter av hymnen. Regn, blåst och tvivel är sedan länge glömda – och förkylningen också.”
# WPCC-arrangören Walter Rottiers (till höger) och arrangörerna.
Till sist kunde de tyska startarna samla flest medaljer i respektive gren och åldersklass. Under 2015 kommer det 16:e WPCC att äga rum i Oudenaarde och där cirka 140 deltagare förväntas.
Schreibe einen Kommentar