Min träning har gått väldigt bra de senaste veckorna. Framför allt är det mycket träning. Och samma dagliga rutin med att sova, äta och träna blir ganska monotont efter några veckor. Speciellt eftersom jag efter den sista enheten är för trött och tom för att göra något eller till exempel förbättra min spanska, vilket är akut.
En välkommen förändring är besöket av Mischa, en 15-årig ung cyklist som Jo tränar. Tillsammans med sin syster och sina föräldrar besöker han oss på ett veckolångt träningsläger.
De gemensamma resorna går bra. Endast olika vägdiken utövar en underbar attraktion på Mischa. Man kan säga att Mischa tränade praktiskt taget uteslutande på rollen i källaren hemma i tre månader. Tack vare sin hjulkontroll kommer han alltid tillbaka på vägen i ett stycke.
Med en renodlad cyklist i huset inser jag igen hur tidskrävande vår triathlonträning är. Vi börjar klockan åtta på morgonen med ett simpass. När jag kommer hem runt tiotiden har Mischa precis tagit sig ur sängen. Han sitter sömnig vid frukostbordet och kan inte riktigt öppna ögonen ännu - medan mina redan stänger igen efter 6 km simning. Efter en stor frukost tillsammans sätter vi oss på racercyklarna tillsammans och efter tre till fem timmar är vi hemma igen. Mischa hoppar in i duschen och jag, en triathlet, springer ytterligare 15 kilometer i bälte.
Jag ser fram emot att åka till Sa Calobra! Ett kort dopp och sedan ”bara” 6,5 timmars cykling, ingen löpning. Mischa var med oss redan 2014. Vi körde också Sa Calobra då. Och nu är Mishas stora mål såklart att förbättra sin tid från då. Vi var alla säkra på att han skulle bli bättre i år. Men ingen hade förväntat sig att han skulle vara 14 (!) minuter snabbare! Generellt har pojken en enorm ork: Medan alla på ett läger går ner i vikt och blir allt tröttare och långsammare, så blir Mischa bättre och bättre ju längre lägret varar. Och ju mer han kör. Och där de vuxna idrottarna måste stanna på bensinstationer och kaféer för att fylla på sina kolhydratförråd behöver han ingenting, utan kör runt i sex timmar med två cykelflaskor. Jag är nog den enda som är lite mer extrem: 6,5 timmar med 0,7 liter vatten – det är allt jag äter. Om jag inte behöver mer under sådana pass så vet jag att min fettförbränning är riktigt bra!
Väl hemma är mitt huvud lika tomt som alltid. Men på något sätt måste man få igång sina grå celler lite och jag tittar mig över Mischas axel under Sudoku. På något sätt har den en fascinerande dragningskraft för alla vid bordet: sex personer lägger till sina två cent och i slutändan finns det faktiskt rätt siffra i varje låda!
Schreibe einen Kommentar