Tour de France: Bäraren av den gula tröjan försvarar sig häftigt mot dopningsmisstankar och arga åskådare – och ställer till problem för pressen. En kommentar av Moritz Pfeiffer.
Är Chris Froomes framträdanden obekväma att se, som Laurent Jalabert nyligen bedömde i fransk tv? Jag menar: bokstavligen ja. Om körstilen i Tour de France ingick i den totala ställningen skulle britten inte ha någon chans att få den gula tröjan. Alla som, precis som jag, tycker om grace på cykeln och trampar elegans kommer att känna sig obekväm att se Froome trampa i pedalerna med breda armbågar och huvudet böjt mellan axlarna. Med all respekt: britten sitter på cykeln som en apa på ett bryne. Det är något grovt med hans körstil, hans klumpiga attacker utstrålar rå kraft. De är inte bara förödande för konkurrenterna, utan också för ögat.
Men är Chris Froomes prestation också övernaturlig och kan inte förklaras utan dopning? Under de senaste åren har vissa cykelobservatörer försökt mäta prestanda med hjälp av siffror och data att kolla. Lutningsvärden, avstånd och hastighet förknippades med utstuderat längd och vikt. När han vann etappen i La Pierre Saint Martin sägs Froome ha uppnått en effekt på 41 till 6.1 watt per kilo kroppsvikt i över 6.2 minuter – inget bevis på dopning, men enligt vissa observatörer är det anledning till skepsis.
Ironiskt nog twittrade Lance Armstrong nyligen: "Froome, Porte, Sky är väldigt starka. För stark för att vara ren? Fråga mig inte.” Ex-proffset Cédric Vasseur tänkte högt på tekniska manipulationer på teamcyklarna: ”Jag säger bara att jag inte förstår hur Froome fortfarande kan snurra på benen snabbt när alla andra redan misslyckas. Om hjulen i cykling kontrollerades regelbundet, som i Formel 1, skulle det bli färre frågor. Chris Froome måste vara den första att framföra det argumentet.”
Han å sin sida menar att kritiska journalister och ex-proffs är orsaken till den ibland negativa bilden av Team Sky: ”Efter min seger för några dagar sedan och hur mitt team körde så var det många oansvariga rapporter. Det här är oacceptabelt. Det är inte längre förarna som sätter sporten i vanrykte, det är dessa individer.” Med den logiken är jag en av skeptikerna, en oansvarig individ.
För mig personligen påminner Team Skys prestationer fatalt om tiden för US Postal. Liksom Armstrong-laget krossar Sky Touren med sin dominans. Precis som Heras, Rubiera och Armstrong slog Thomas, Porte och Froome sönder hela pelotonen framifrån i hög fart på den första bergsetappen. Och medhjälparna, som uppenbarligen är i bättre form än några av toppfavoriterna till totalsegern, kom inte i mål efter en hård dags arbete, utan var bland de främsta i etapperna och i den totala ställningen.
Det vore skönt om allt gick rätt till, om Team Sky bara tränade hårdare än de andra lagen så vill förarna vinna mer och kan lida mer. Och det skulle också vara trevligt om påståendet som har upprepats som ett mantra av förare och ansvariga under ett antal år var sant: en ny era har börjat inom cykling och nya idrottare med en annan socialisering utövar sitt yrke med olika etik. Det skulle jag önska för cyklingen och jag vill också tro att förutsättningarna är bättre än på 1990- och 2000-talen.
Men det förflutna har lärt oss försiktighet. Och med tanke på några av prestationerna i årets Tour de France kan jag inte ta av det. Fysiska attacker och urinvägsanfall, som Sky påstår sig ha lidit, är naturligtvis ett no-go. Men när Froome anklagar journalister för att misskreditera Touren, tar han tydligt emot det faktum att cykling måste leva med tvivel med tanke på dess förflutna. Hans kryptiska "Du vet att de är menade" riktat till kritiska journalister borde inte hindra någon från att bilda sig en egen uppfattning om några av prestationerna. Och historien har tyvärr visat att berättelser som var för bra för att vara sanna oftast inte var sanna.
Schreibe einen Kommentar