Cykelnyheter: En upplevelserapport från vår Velomotion – driven av Centurion-lagryttaren Lennard Heidenreich. Den unga talangen, bara 20 år gammal, vann Prince of the Mountain-klassificeringen i Zillertal Bike Challenge i somras, men var tyvärr tvungen att hoppa av DM på grund av en defekt medan han låg i en bra position.
DNF – Slutade inte – det är allt jag kan ta med mig från de tyska mästerskapen i maraton i Furtwangen i Schwarzwald. Jag är fortfarande ganska besviken eftersom mitt mål att sluta bland de 25 bästa i Marathon DM i år skulle verkligen ha varit uppnåeligt. Men ett kedjebrott strax efter halvvägs omintetgjorde mina planer.
120 kilometer och 3100 höjdmeter, det var nyckeldatumen för årets Marathon DM. Som med nästan alla ambitiösa hobbyer, amatörer eller till och med professionella maratonåkare, stod Black Forest Bike Marathon med ett rött utropstecken i min kalender. Jag hann med en nästan perfekt förberedelsefas med skoningslöst hård träning och inga sjukdomsperioder och så begav jag mig mot Schwarzwald med min pappa och Hannah på lördagsmorgonen.
På kvällen insåg vi att vi i stort sett var de enda som hade valt lågbudgetalternativet efter den rejäla inträdesavgiften på 50 €. För oss innebar detta: att komma kvällen innan, sova på gymmet och åka direkt efter loppet. Natten på liggmattan var ganska uthärdlig och så att gå upp 4:30 på söndagen, äta frukost och göra mig redo för tävling var inte riktigt så illa som jag hade befarat. Uppvärmning var inte möjlig utan ljus på grund av mörkret, och det var inte heller nödvändigt eftersom de första åtta kilometrarna ändå var utför.
Jag mådde jättebra och hittade snabbt min rytm. Min grupp fungerade också ganska tillförlitligt så att vi successivt gjorde en eller annan plats och var på god väg mot ett toppresultat bland de 25 bästa i elitherrarna.
Vid kilometer 64 hände det: medan jag accelererade ut ur en vänsterböj klev jag plötsligt ut i rymden. Tur att jag inte ramlade. Fliken på en kedjelänk var helt öppen. Och det efter mindre än två lopp och utan växling! Loppet var över. Frustrerad vrålade jag min ilska ut i skogen. Alla dessa många timmar på cykeln, på gymmet och på andra ställen ska ha varit bortkastade???
Visst skulle jag kunna vara nöjd med min prestation, eftersom den definitivt är i rätt riktning, men jag hade velat ändra på det den här gången.
På ganska dåligt humör knuffade och rullade jag till Katarienhöhes hjälpstation. Jag försökte göra det bästa av det. Skickade mina dricksflaskor och geler vidare till vänner och rullade de åtta kilometerna tillbaka till Furtwangen. Om man vill ta ut något bra av det hela så är det att min kedja gick sönder på det mest optimala stället och jag hade i princip bara negativa höjdmeter att gå. Jag kunde också se slutspurten till tyska mästerskapet med egna ögon, som jag nog inte hade kunnat bevittna utan defekten.
Det tröstar mig fortfarande inte så mycket, men jag vet att nästa Marathon DM kommer att vara om nio månader och för att det inte ska bli för tråkigt vänder jag mitt mål om topp 25 från i år till topp 20 för nästa.
Under de kommande två veckorna står tre Central Germany Cups och ett maraton på agendan innan min säsong avslutas på Langenbergmarathon om tre veckor.
Ni kan förstås läsa här på Velomotion om jag kanske har lite mer tur på racerbanan.
Tills dess, allt gott och inga trasiga kedjor
Din Lennard
Schreibe einen Kommentar