Cykling: Peter Sagan är ny världsmästare på landsväg. Slovaken satte ett imponerande slut på många timmars spännande cykling i Richmond. Med 3 km kvar verkade allt öppet, men med en aldrig tidigare skådad attack lurade Sagan alla konkurrenter och körde som solist till sin första världsmästerskapstitel. Michael Matthews tar silver, med Litauens Ramunas Navardauskas trea. Som bäste tysk kom John Degenkolb bara på 29:e plats.
Dagens söndag på landsvägs-VM var det en koncentrerad belastning av cykling, med allt vi älskar med det. Anfall, taktik, fina individuella prestationer, starka lag och sist men inte minst en absolut välförtjänt vinnare. Nye världsmästaren Peter Sagan var en av de mest formativa figurerna den här säsongen med kanske de mest konsekventa prestationerna i pelotonen. Slovakien visade sina otroliga egenskaper idag igen och gav tävlingen ingen chans med en mållös soloaritt.
Tyvärr, ur tysk synvinkel, blev dagen inte som planerat. John Degenkolb behandlades som storfavorit till titeln i uppkörningen, men syntes knappt över hela sträckan och slutade på en nedslående 29:e plats. Tony Martin och framför allt André Greipel hade slitit ut sig i upptakten till 'Dege' och jobbat otroligt hårt. Lagprestationen ger föga anledning till kritik, men resultatet kom tyvärr inte.
Michael Matthews knep en mer än välförtjänt silvermedalj – hans australiensiska lag var en konstant närvaro under hela 260+ miles genom Richmond, arbetade hårt och lyckades sedan få två ryttare till topp 6 i Matthews och Simon Gerrans (10:e plats). Bra historia om bronsmedaljen också: Ramunas Navardauskas hade knappt någon på slipsen innan, men litauern spelade skickligt och vågade hoppa in i utbrytargruppen vid perfekt tidpunkt. Att han äntligen ens spurtade en medalj för sitt land – en fantastisk historia.
De 16 varven i centrala Richmond var en omtumlad affär för ett världsmästerskapslopp. Direkt efter starten kunde åtta förare bryta sig loss från planen, inklusive irländaren Conor Dunne, Korean Park Sung-Baek och amerikanen Ben King. Avståndet växte snabbt till över fyra minuter, till stor del för att lagen i pelotonen tog det väldigt lugnt och visade inga tecken på att slösa energi så tidigt på dagen.
Denna flygning varade till cirka 100 km före mållinjen - då fick de tappra Ben King och Dunne böja sig för trycket från fältet - här satte teamen från framför allt Tyskland, Italien och Holland en enorm press på dem. Som ett resultat blev det mycket liv och rörelse, det blev förvirrande och oorganiserat. Om och om igen kom det små flyktgrupper, fältet bröts upp i små klyftor och på asfalten, som nu var halt av det lätta regnet, blev det enstaka mindre fall.
Med knappt 30 km kvar blev det spännande, och det var nog det ögonblick som gjorde slut på tyskarnas förhoppningar om en medalj. Britten Ian Stannard attackerade den kullerstensbelagda stigningen uppför Libby Hill och hade snabbt Daniel Moreno (Spanien), Michal Kwiatkowski (Polen), Elia Viviani (Italien), Tom Boonen (Belgien) och Andre Amador (Colombia) på sitt bakhjul. Både Degenkolb och Martin från det tyska laget missade hoppet in i den starka flyktgruppen, som snabbt drog iväg med mer än 30 sekunder.
Toppförarna i den ledande gruppen harmoniserade perfekt och gjorde det extremt svårt för fältet att minska luckan igen. Eftersom nästan alla team kunde placera en förare i gruppen var det främst upp till de tyska förarna att göra jaktarbetet. André Greipel och Tony Martin satte ett enormt tempo, men kunde bara minska luckan väldigt långsamt.
Slutligen, 20 km före mål, lyckades några ryttare, inklusive John Degenkolb, ansluta sig till den ledande gruppen som nu bara var lite mer än tio sekunder före fältet. Jakten hade dock kostat oerhört mycket kraft. André Greipel och Tony Martin fick ge upp i slutet av planen och Degenkolb såg inte heller alltför fräsch ut. Några kilometer senare var fältet ihop igen.
Det som kom efter det lär man nog prata om i många år framöver. Det var Peter Sagans timme – och hur! På den sista stigningen upp till 23rd Street anföll slovaken med en kraft som förmodligen inte bara glädde de tusentals åskådarna på plats, utan även entusiastiska cykelfans över hela världen. 25-åringen bokstavligen plöjde över den grova asfalterade stigen och kastade sig sedan oefterhärmligt nerför den korta nedfarten. Inom några hundra meter hade han redan öppnat en enorm lucka som förföljarna inte längre kunde stänga. Bra! Grattis!
Sagan, som var tvungen att dra sig tillbaka från Vueltan efter att ha kolliderat med en stödcykel, slog dock en förvånansvärt tankeväckande ton i sin intervju efter utan tvekan den största triumfen i sin karriär: "En stor motivation för mig idag var vad som för närvarande händer i världen och i Europa. Vi vet inte hur det kommer att se ut om några år. Sport är alltid något som för människor samman, jag hoppas att det kommer att fortsätta vara så i framtiden.” Men självklart kommenterade den ofta lite impulsive slovaken också loppet: "Det var lite konstigt. Tillsammans med min bror [Juraj Sagan] låg jag och väntade och bara hoppades att jag fortfarande skulle vara i en lovande position på den sista kullerstenssektionen och det fungerade. Jag hade väldigt tur att förföljarna inte fångade mig, jag skulle inte ha haft kraften i benen att spurta."
[enkel tabell th=“0″]1., Peter Sagan, Slovakien, 06:14:37
2., Michael Matthews, Australien, 00:00:03
3., Ramunas Navardauskas, Litauen,
4., Alexander Kristoff, Norge,
5:a, Alejandro Valverde, Spanien,
6:a,Simon Gerrans,Australien,
7:a, Tony Gallopin, Frankrike,
8., Michal Kwiatkowski, Polen,
9., Rui Costa, Portugal,
10., Philippe Gilbert, Belgien,
[/lätt bord]
Schreibe einen Kommentar