Intervju: Jasha Sütterlin från Freiburg har kört för Movistar-teamet tillsammans med Nairo Quintana och Alejandro Valverde i två år. Hans kontrakt har nu förlängts med ytterligare två år. Velomotion pratade exklusivt med 23-åringen.
Jasha, när du blev proffs för två år sedan sa du "Movistar var mitt första val". Vad är din slutsats efter två år i WorldTour?
Det var svårt för mig första året, loppen kördes väldigt hårt. Jag klarade mig bättre andra året. Jag kunde delvis sluta bland de femton bästa. Vid VM i Richmond i september var jag i riktigt bra form och vi tog brons i lagtidloppet. Sammantaget är jag nöjd. Och jag hoppas att det fortsätter så här. Movistar är förmodligen ett av de bästa lagen i världen.
Vad har förändrats för dig jämfört med junior- och U23-åren?
Det är en helt ny träningsplan som inte längre förlitar sig på de klassiska metoderna. Jag tränar mycket kortare enheter, men mer intensivt: explosiv styrketräning, intervallträning på fjället och så vidare. Det försummades i U23 och jag missade det också. Movistar tillhandahåller tre tränare och jag valde Manuel Mateo helt enkelt för att han är ganska ung och innovativ.
Hur kommunicerar du med lagkamrater och tränare?
Jag gick två spanska språkkurser och jag lär mig också lite privat då och då. Det räcker för en förståelse nu. Jag bor fortfarande i Freiburg, en flytt till Spanien har inte begärts.
Hur är sammanhållningen i laget, hur är det att hantera stjärnor som Alejandro Valverde och Nairo Quintana?
De är supertrevliga, normala människor. Tills några minuter innan loppet startar, är det fortfarande trams i bussen, skrattar, alla är super lättsamma. När jag blev proffs föreställde jag mig det annorlunda. Jag trodde att allt var strängare. Alla jobbar så klart professionellt och alla håller ihop, men det är också mycket lätthet och roligt inblandat.
Vilka är dina uppgifter i teamet?
Om Valverde är där och säger att han mår bra så är det 100 procent driven för honom. Hela lagets taktik är designad för det. Detsamma gäller sprintetapper, där motsvarande kapten körs. Då skonar ingen sig. Och jag är en av hjälparna som gör sitt jobb. Om toppstjärnorna inte är där har du din frihet i början av loppet. I etapplopp brukar en tidskörning ta hand om den interna lagsorteringen och taktiken. Då körs den förare som är bäst placerad.
Hur var säsongen 2015 för dig?
Jag tror att jag hade 87 dagars racing. Inklusive ankomst- och avresedagarna var jag definitivt hemifrån i 100 dagar. Jag körde klassikerna igen. Flandern och Roubaix är riktigt roliga. Det är tusentals åskådare och när man sedan kör in på stenarna är det en otrolig känsla. 2014 var det svårt eftersom jag var lite överviktig. Det var bättre i år. Jag var 84:a i Flandern, vilket inte är ett toppresultat, men en framgång för mig personligen. I Roubaix kunde jag länge hänga med i den första gruppen på 70-80 ryttare inklusive alla favoriter, men sedan kraschade jag tyvärr. Det var synd, jag hade gärna sett hur länge det skulle hålla.
I mindre etapplopp har man även nått bra resultat i den totala rankingen.
Ja, vid Bayernrundfart till exempel [Sütterlin var tionde totalt efter fem etapper, reds. anm. Röd.]. Naturligtvis var Alex Dowsett mycket bättre placerad efter tidtagningen, så vi red för honom. Men det gick också bra för mig i Frankrike på Tour du Poitou Charentes. Röd.].
Inte minst på grund av denna utveckling fortsätter Movistar att bygga på dig: du har precis skrivit på ett nytt tvåårskontrakt. Vilka är dina personliga mål?
Jag ska göra det kort: Jag skulle vilja vara en förare som Fabian Cancellara. Längre tidtagningar passar mig, jag skulle vilja utvecklas vidare här. Och vårens klassiker har gjort det med mig. Även i kortare etapplopp som inte är allt för svåra kan det lösa sig i framtiden med bra placeringar och segrar.
Hur ser vardagen ut för dig för tillfället?
Mycket individuell träning i nära samråd med tränaren. Jag skriver också ibland mejl med teamchefen Eusebio Unzue och utbyter idéer. Om vädret tillåter stannar jag i Tyskland på vintern och tränar här.
Tränar du mycket med de andra proffsen som bor i Freiburg?
Ja hela tiden Jag kör mycket med Simon Geschke, Heinrich Haussler, Johannes Fröhlinger och även Patrick Gretsch. Vi samordnar dagligen via WhatsApp vem som kör vad och bokar tid.
Varför bor så många professionella cyklister i Freiburg?
Freiburg är helt enkelt det bästa stället i Tyskland (latt). Du har allt utanför dörren. Du kan vara i bergen i Schwarzwald på tjugo minuter, du kan träna tidsträning i Rhendalen eller simulera klassiker på vågorna i Kaiserstuhl och Markgräfler Land. Vädret är för det mesta bra. Jag tränar ofta på bergsintervallerna Schauinsland. En favoritrutt för mig är via St. Peter och St. Märgen in i Schwarzwald och tillbaka via Furtwangen. Fem-sex timmars fjällträning är inga problem. Det är en stor fördel med området.
I en universitetsstad som Freiburg går andra unga ut för att festa, man måste leva ett väldigt disciplinerat liv. Är det svårt ibland?
Åh, det är begränsat. Nu under vinteruppehållet har jag varit på klubbar några gånger på natten, men det retar mig inte så mycket. Baksmällan efteråt behöver inte heller vara konstant (latt). Säsongen 2016 börjar sakta pirra och jag ser fram emot att tävla.
Vad är din tävlingsplan för 2016?
I januari 2016 kommer Tour Down Under att äga rum i Australien, följt av lagpresentationen i Spanien. Jag rider klassikerna igen och troligen med Giro d'Italia för första gången en stor turné. Tre veckor är jävligt lång tid. Jag tror att man måste tänka från dag till dag och arbeta sig igenom det.
På tal om treveckorsturer: alla pratar om duellen mellan Chris Froome och Nairo Quintana. Vad kommer att hända där under 2016?
Valverde och Nairo kör båda Touren igen. Jag hoppas att Nairo kommer att ta ytterligare ett steg framåt och Frommey kommer att göra livet till ett helvete (latt). I fjällen kunde han tappa honom i år igen, men tyvärr lite för sent. Han kommer att förbereda sig mycket fokuserat och professionellt. Jag hoppas att det med Valverdes stöd löser sig med den gula tröjan.
Sedan blir de spanska och colombianska fansen så klart galna. Är cykling verkligen så mycket viktigare i Spanien än i Tyskland?
Hur som helst! När vi tar bussen till starten av ett lopp i Spanien brakar helvetet löst. Det är folk i byarna längs vägen, det är galet. Jämfört med Tyskland är det här världar. Okej, det var många åskådare på Bayern Rundfahrt, det var väldigt trevligt. Men till exempel på Cyclassics i Hamburg var det lite av något i start- och målområdet. På vägen genom städerna var det inte så bra. Det är helt annorlunda i Italien och Frankrike, det finns människor överallt som helt enkelt älskar att cykla.
Kan du också känna det på vägen?
Slutgiltig. En typisk situation i Spanien: Vi tränar som ett lag, en bil kommer bakifrån. Ingen mötande trafik långt och brett, men ett vilt tutande avgår. I Tyskland skulle man nu tänka "Vad vill du, kör bara förbi", men där jublar det. Skivan går ner, tummen upp, "Vamos Nairo, vamos Movistar". Det är jättebra och motiverande.
Var står cyklingen i förhållande till dopingproblematiken enligt dig?
Enligt min mening är cykling en av de renaste sporterna som finns just nu. Under de senaste fem åren har saker och ting förändrats dramatiskt till det bättre. Alla WorldTour- och Continental-lag är på ADAMS-systemet [World Anti-Doping Agency rapportsystem, ed. Röd.]. Du måste alltid säga var du är. Någon kan när som helst stå framför dörren för att kolla. Det går inte att tillsätta några ämnen där. Naturligtvis finns det några ryttare som tar risken. Men det är bara dumt. Du är ute och kommer aldrig på fötter igen. Det är helt enkelt inte värt risken.
Tyska cyklister är för närvarande mycket framgångsrika. Du är mer bekant för insiders. Stör det dig?
Visst är det synd att folk inte känner att du gillar det, men framgång gör folk populära helt enkelt. Det kommer under åren när segrarna är på pappret. Det kan man se på Simon Geschke, som alla känner efter sin touretappseger. Jag är glad för Kittel, Degenkolb, Greipel och Tony Martin och såklart även för Simon. De är helt enkelt några av de bästa förarna i världen.
Men nya tyska talanger växer också fram.
Slutgiltig. Emanuel Buchmann var helt enkelt den starkaste i tyska mästerskapet och han bekräftade sin form i Tour de France. Vid sidan av Dominik Nerz är han säkerligen en av de bästa klättrarna i Tyskland. Rick Zabel blev proffs samma år som jag gjorde, på BMC. Nu har han uppnått sin första proffsseger i Tour of Austria. När man ser det ökar det förstås incitamentet att själv vinna lopp. Men rollerna är olika. När Zabel vinner i Österrike kör hela laget för honom villkorslöst. Hos Movistar tänker man kanske lite mer traditionellt, ser inte de unga förarna som direkt vinnande och offra sig villkorslöst. Jag måste bli stark nog att vinna ett lopp med mindre stöd. Men det kommer bara med tiden.
Jasha, tack så mycket för intervjun och all lycka för din fortsatta resa.
Till person:
Jasha Sütterlin föddes den 4 november 1992 i Freiburg im Breisgau. Han började sin cykelkarriär på RSV Achkarren. Genom Rothaus och Thüringen Energie-teamen tog han språnget in i WorldTour i Team Movistar. Hans största framgångar inkluderar flera tyska mästerskapstitlar i individuella tidtagningar (juniorer, U23) och en silvermedalj i världsmästerskapen i individuell tidtagning för juniorer, vann Niedersachsen Tour 2010 och Tour de Berlin 2011, två etappsegrar 2013 Giro delle Valle Aosta och en bronsmedalj i lagtidstävlingen i VM 2015 med Movistar.
Schreibe einen Kommentar