Tävlingsrapport av Jonathan Reuning
Efter kaosloppet i Frankfurt och fem veckors paus från tävlingen i tyska cykelcupen gick äntligen den tredje tävlingen i serien på söndagen. Vädret var som bäst denna dag i sydöstra Thüringen vid Schleizertriangeln. Med behagliga 20 grader Celsius och en klarblå himmel behövde du inte frysa på motorbanan under startfältet som vanligt. Med Manuela Freund på den långa distansen (133 km) och Jonathan Reuning på den korta distansen (88 km) var den lilla delegationens lagtaktik tydlig från start: defensiv körning.
Den långa distansen startade klockan 9, följt 15 minuter senare av den korta distansen. Kedjan drevs till höger redan från start. Tyvärr inträffade efter cirka tio kilometer en masskrasch på den långa sträckan i en liten, blöt, sluttande väg. Som tur var var Manuela inte inblandad under hösten.
Både på den långa och på den korta distansen decimerades pelotonen snabbt av den vågiga profilen. På den korta distansen kom det första anfallet direkt efter start, och en ledande grupp på fem kunde bryta sig loss från planen. Fältet kontrollerades för det mesta av de större lagen då de hade varsin ryttare i den ledande gruppen. Chansen att komma ikapp igen blev mer och mer osannolik från kilometer till kilometer. Ungefär halvvägs genom loppet blev det mycket hektiskt och många förare blev väldigt nervösa inför hastighetsökningarna. Manuela tappade koll på sin grupp, så hon trodde att hon var tvåa hela tiden, trots att hon inte hade någon tävling framför sig.
På den korta distansen bestod jagarfältet av bara 15 ryttare med 25 kilometer kvar. På grund av min taktiska återhållsamhet och de fräscha benen som resulterade, hade jag bestämt mig för att attackera vid kilometer 83 av 88 på den sista långa stigningen. Men plötsligt, med sju kilometer kvar, omintetgjordes min plan. Mitt framför mig på stigningen var fem ryttare platt på ansiktet. Sedan hände allt väldigt snabbt: jag var också inklämd mellan de andra förarna på vägen – kroppen full av adrenalin. Jag hoppade instinktivt tillbaka på cykeln och försökte täppa till luckan som hade öppnat sig. Under loppet för att komma ikapp kunde jag kolla cykeln och konstaterade att bromsspakarna var böjda och styret inte längre pekade åt det vanliga hållet. Som ett resultat slutade min växel att fungera och jag satt fast i lägsta växeln. Inte ens att återställa DI2 tio gånger lovade ingen förbättring. På stigningen kunde jag komma ikapp gruppen igen, men jag var medveten om att jag inte hade något att rapportera om de sista kilometrarna. Med lägsta växeln och en kadens på 176 rusade jag mot mållinjen och försökte begränsa skadan.
I slutspurten blev Manuela slagen mycket knappt. Hon tog andraplatsen i damernas dagliga ställning och kunde försvara den gula tröjan i den totala ställningen. För mig blev det bara en 2:e plats i den dagliga rankingen.
Loppet är ett allround lyckat evenemang på grund av de många branta stigningarna, det fantastiska landskapet och den goda organisationen. Även om jag till en början var besviken över fallet och det missade tillfället, så är jag när jag ser tillbaka väldigt glad över att jag inte fick några allvarliga skador.
Det fjärde loppet i cupen går nästa söndag. På "Rund um Köln" är den stora delegationen i start igen, troget mottot: kedja rätt och attack!
Schreibe einen Kommentar