Kära läsare,
fjolårets smoothie upprepades som man hoppats, för i år klarade vi träningslägret i soliga Istrien. Blandningen av svett, kul, fysisk ansträngning och kanske en tår eller två gjorde dessa dagar oförglömliga. Denna unika smak avrundades av det särskilt goda samarbetet mellan klubbarna.
Förra året drömde vi om att Greipel, Geschke och Co skulle passera oss på berget. Men den här gången blev vi förvånade när det var den snabbaste föraren i världen som körde om oss i kanjonen – Rene Enders.
Tillsammans med oss, ungdomsförarna och studentförarna i åldersklassen U15, gick han åtskilliga träningskilometer. När vi gick till K1 tillsammans kunde han ge oss några användbara råd och tips. Han informerade oss också om dopningskontroller, hur de går till och vad man bör tänka på som en ärlig idrottare så att det inte blir några missförstånd. Vid det här laget, stort tack för den insiktsfulla timmen.
Som en del av träningslägret fanns möjlighet att ställa några frågor till Rene Enders, för vem vet när vi nästa gång får möjlighet att prata med honom i lugn och ro.
Intervju med René Enders
Herr Enders, hur kommer det sig att du gör träningslägret här tillsammans med skol- och ungdomsförare? Var det en ren slump eller ett spontant beslut?
Det var inte helt spontant. Jag har hållit på med cykling länge nu och jag måste sakta tänka på vad jag ska göra efter karriären. Eftersom grundträning ändå stod på min agenda för tillfället, erbjöd jag Stephan Hauspurg att stödja de unga Thüringen och följa med dem under deras träningspass.
Som bansprinter, hur känner du för att bemästra träningsenheter på upp till 150 km i bergig terräng? Har du problem på fjället?
Det är definitivt så att man som bansprinter inte spenderar så lång tid på vägen. Jag hade dock redan erfarenheten av träningslägret här i Kroatien som ungdomsförare och visste därför vad jag gav mig in på. Men det är svårt, för skolbarnen och ungdomsrytterna är nu relativt snabba på berget. Men jag tror att jag kan kompensera det ganska bra. (leende)
Har den senaste veckan väckt minnen från tidigare träningsläger?
Ja, visst, Stephan Hauspurg var också där då och vi brukade köra upp i bergen tillsammans. Det har gått 14 år sedan mitt senaste träningsläger här. Det var därför jag inte kom ihåg så mycket förutom kanjonen, Mirnatal och några fragment när det gällde vägarna. Men det är definitivt trevligt att vara tillbaka här och man kan säga att inte så mycket har förändrats.
Har du spenderat dina KB-dagar ordentligt de senaste dagarna?
Nej det har jag inte. Jag ägnade mina KB-dagar åt att träna flitigt. Det betyder att jag inte gjorde de klassiska blocken av två. Jag gjorde två block av fem. Första lediga dagen styrketränade jag, med standard knäböj. Jag tog sedan verkligen ledigt andra vilodagen och spenderade sedan den tredje igen i viktrummet och med prov på bancykeln.
Finns det dagar då du inte känner för att sätta dig på cykeln? Och hur motiverar man sig själv med sådant?
Naturligtvis finns det också dagar, speciellt när man har sett den där dagen då vädret inte var fint för en gångs skull. Sedan sjunker förstås också min motivation att sätta mig på cykeln. Jag tror att var och en av oss som cyklar har vissa mål i åtanke som vi vill uppnå och om du har dessa mål i åtanke så håller du bara fast vid dem och sväljer sedan det här dåliga vädret och sedan säger att det är bra för det totala resultatet. Nå målet.
Hur åt du under träningen och vad har du i din vattenflaska?
När det kommer till landsvägsträning spelar förstås ätandet och drickandet under ridningen stor roll. Här med de yngre sker det ännu inte på ett schematiskt sätt. För mig gör jag dock en plan i förväg, det är relativt enkelt, men jag vet längden på rutten och vet därför också hur många barer jag äter och när jag dricker var och hur mycket. Självklart måste jag äta innan jag är hungrig för att jag inte ska bli hungrig eller uttorkad. Det brukar jag göra med vanlig müsli eller proteinbars. I min dricksflaska finns isotoniska saker men även vatten.
Det som alltid är väldigt svårt för oss, på grund av de korta pauserna mellan tävlingarna på banan, är näringen däremellan. Hur har de det där?
Det är egentligen ganska svårt att hålla sig flytande mellan tävlingarna. För att vara ärlig så beror det också på mig. Det brukar jag göra med en äggvita eller proteinshake och då försöker jag såklart att inte äta något fett, så det blir inget bröd eller så där emellan. Man kan då äta en bar till, men annars brukar jag försöka få ihop det med shaken.
Med så mycket uppmärksamhet på kosten, vad är din favoritmat och dryck?
Min favoritmat är oxfilé, rostad så rå som möjligt. Och min favoritdryck, förutom Vita-Cola, är Martini som alkoholdryck.
På grund av en olycklig incident cyklar jag just nu på en av deras gamla cyklar. Vilka framgångar har du redan haft med Merida?
Jag körde din nuvarande cykel i juniorår ett. Eftersom jag inte var den absolut bästa på vägen och inte hade några stora framgångar och jag inte minns det längre kan jag inte riktigt svara på den här frågan.
Kommer du fortfarande ihåg din första racercykel? Hur såg det ut och hur var det?
Jag fick min första racercykel från klubben då. Det var en roströd diamant med ramväxlar, så det var en riktigt dålig cykel. Senare köpte jag en himmelsblå Bianchi med mina ungdomsinvigningspengar och mina första sparpengar.
För oss som sjunde-, åttonde- och niondeklassare kommer alltid frågan om hur man förenar skola och idrott upp. Hur klarade de det?
Det är alltid väldigt svårt. Jag tillbringade tiden från femte till tionde klass på en vanlig gymnasieskola. Det var förstås väldigt svårt eftersom du kom hem från skolan vid 14:30, du slängde din skolväska i hörnet, klädde på dig och vid 14:45 var du redan på din cykel. Det slappnade av lite när jag bytte till ett idrottsgymnasium 2003. Där var det förstås så att allt från tidtabellen samordnades med träningarna och loppen. När det gäller lärande, tvingar leva ett liv på internat dig att ta en del av ditt öde i egna händer. Man måste växa upp relativt snabbt. Det klarade jag ganska bra, så jag hade inga större problem.
Du pratade tidigare om framtiden. Hur ska det gå vidare?
Så planen är att jag först kör i tyska mästerskapet i juni och sedan bestämmer hur min karriär ska fortsätta. Jag tog mig medvetet ur VM i år. För jag var bara lite trött eller trött efter OS. Sedan jag blev pappa i mars förra året ville jag bara ha lite mer tid för familjen.
Till sist, kan du ge oss några råd inför framtiden?
I grund och botten är det viktigt att ha ett mål som du verkligen vill uppnå. Och du bör vara medveten om att på träning, om du inte känner för det och bara sitter ut med träningen, så gör du fortfarande sporten för dig själv. Du kan inte göra någon tjänst med det. Du kan göra dina föräldrar en tjänst genom att gå på träning, men du måste fråga dig själv om du verkligen vill bli en professionell idrottare senare. Du kan lura alla andra, men du är alltid ärlig mot dig själv och ja, jag tycker du ska vara medveten om att du gör det för dig själv...
Ok, herr Enders, då vill jag tacka dig för intervjun och kanske kommer du att vara där igen på nästa träningsläger här i Kroatien.
Tiden i Istrien flög iväg som de senaste åren och vår kroatiska smoothie kommer att minnas länge även i år. Tack vare de många följeslagarna och deras dedikerade stöd har vi lyckats skapa en bra grund för den kommande säsongen.
Jag hoppas att jag kunde inspirera er med mitt bidrag även denna gång och jag ser fram emot den kommande säsongen.
Lennert Lifka
Schreibe einen Kommentar