MTB Nyheter / Intervju: Bulls lagryttare Simon Stiebjahn har haft en händelserik säsong med många upp- och nedgångar. Sammantaget är dock slutsatsen extremt positiv med den fjärde Bundesliga-titeln i rad och två medaljer vid tyska mästerskapet. I intervjun berättar han också om att hantera motgångar, sin karriär och sin träningsgrupp med Jasha Sütterlin, Johannes Fröhlinger och Simon Geschke.
V: I början, helt spontant: Vilken var din stora höjdpunkt den här säsongen?
S: Det var helt klart tyska mästerskapshelgen i Bad Salzdetfurth. Guld i Eliminator Sprint i fredags och så förstås silvermedaljen i Cross Country på söndagen där jag aldrig tagit medalj tidigare. Helgen som helhet var årets absoluta höjdpunkt för mig.
V: Men inte den enda framgången – det gick riktigt bra för dig i år.
S: Det kan man säga. Naturligtvis var jag också väldigt glad över att vinna den fjärde Bundesliga-titeln i rad, speciellt för att det är här framgång uppnås under hela säsongen. Men segrar som på Cykelfestivalen i Willingen i lera och smuts är också fantastiska.
V: Där det finns toppar finns det alltid dalar – vad var den stora besvikelsen 2017?
S: Det var Cape Epic precis i början av säsongen. Banan och resultatet var helt enkelt inte tillfredsställande och om jag ska vara ärlig så urholkade det även mitt självförtroende. Om jag hade vetat då att det skulle bli en så bra säsong på slutet hade jag kanske smält det lite bättre. Men man behöver inte slå runt, det var en stor besvikelse, även för hela laget. Vi kunde helt enkelt inte visa vad vi hade för avsikt att göra och vad vi är kapabla till. Självklart bråkar man också lite, för i vårt fall hade vi otur med haverier och fall vid absolut fel tidpunkt.
V: Visst, besvikelsen är enorm över hur det gick, också för att du hade räknat med mycket. Tar du fortfarande något positivt från loppet?
S: Vi har kommit ännu närmare varandra som ett lag än vad vi redan har. Också att ställa frågan efteråt under analysen: 'Varför fungerade det inte?' Då kommer alla med sin personliga synpunkt och man måste dra rätt slutsatser. Jag tror att det hjälpte mig att ha en så bra säsong efteråt.
V: Det var inte bara för dig personligen som det gick väldigt bra i början efter bakslaget – laget hade också en fantastisk säsong.
S: Rätt! Karl vann brons på Marathon EM och Urs vann till exempel det otroligt tuffa MB Race. Vi var också glada över en dubbelseger på Cykelfestivalen i Willingen. På Bike Transalp kunde båda våra lag placera sig bland de 10 bästa och Niklas Schehl slutade trea under sin första U23-säsong i Bundesliga. Sammantaget en riktigt bra säsong.
V: Det låter på något sätt nästan för lätt. Då och då blir du också frustrerad. Vad är ditt universalmedel mot det?
S: Visst! Om jag är riktigt arg efter en sådan upplevelse så sätter jag mig antingen på cykeln av trots och trampar verkligen på gasen, eller så lämnar jag cykeln i hörnet och tränar annan. Jogga, simma, på vintern gillar jag också att åka längdskidor. De andra sporterna hjälper mig också att lägga till lite variation i min vardagliga träning.
V: Du är också en extremt mångsidig förare på cykeln. Marathon, XC, Sprint, allt framgångsrikt. Funderar du på att specialisera dig inom en disciplin och sedan kanske hamna ännu längre?
S: Jag har alltid varit på resande fot på en mängd olika sätt. I år var det såklart kronan på verket med de olika medaljerna. Det roliga är att jag faktiskt var fullt fokuserad på maraton som förberedelse. Att det gick så bra i sprint till exempel trots att jag knappt kör några intervaller på träningen, gjorde mig ur mig. Kanske är det lugnet, för jag sätter ingen press på mig själv. Jag går bara in i tävlingen helt ohämmat och ser vad som kommer ut. Men erfarenheten hjälper mig.
V: Du tar upp det själv. Du är bara 27, men vid det här laget kan du nästan räknas till de gamla... hur ser din karriär ut hittills i fast motion?
S: Allt började 1999. Det var då jag började med landsvägscykling. 2003 bytte jag till mountainbike och har ständigt utvecklats. Naturligtvis när jag kom av vägen tekniskt sett var jag en av de svagaste åkarna och jag hade alltid incitamentet att komma ikapp de bästa. Sedan dess har detta påstående varit en röd tråd genom hela min karriär. Jag vill alltid försöka konkurrera med de bästa.
V: Sedan kom förändringen till Team Bulls 2009 är det dags för dig?
S: Det kan man säga. Med Karl (Platt) och Stefan (Sahm) var det två personer i laget jag kunde se upp till. Thomas (Dietsch) och Tim (Böhme) gick med 2009. Jag har alltid haft någon i laget som kunde ge mig värdefulla tips och råd.
2010 och 2011 var två svåra år. Det gick inte alls för mig. Jag stod vid vägskälet för min karriär.
Webb: Team Bulls på Facebook
V: Hur vände du hörnet?
S: Jag ändrade helt min inställning till sport. Det var en nyckelupplevelse vid världscupen i Nove Mesto när jag satt med tränaren på den tiden, Frank Brückner. Det blev ganska högt och han gjorde klart för mig att jag inte skulle ha en framtid med min attityd inom professionell idrott.
Jag gick sedan in i mig själv och ifrågasatte mycket. Jag tillbringade till och med en vecka i ett kloster i Frankrike för att finna den frid jag behövde. På kort tid gick jag ner 7 kg - vikten hade varit ett av mina problem - och plötsligt fungerade det.
V: Så det var det ofta citerade beslutet i din karriär?
S: Precis. 2012 var ett fantastiskt år och jag blev U23 Europamästare på maraton. 2013 tillkom den första medaljen i maraton, 2014 en pallplats vid Cape Epic. Jag är också otroligt tacksam mot teamet för att jag fick gå igenom denna inlärningsprocess och gav mig tid att göra det. Jag är fortfarande tacksam mot honom för de tydliga orden från min tränare. Det var precis vad jag behövde på den tiden.
V: I nuet – hur ser en typisk träningsdag ut för dig?
S: Jag har egentligen ingen typisk träningsdag. Förutom professionell idrott gör jag några saker vid sidan om som tar upp min uppmärksamhet och min tid. Jag arrangerar MTB National league race i Neustadt med en vän, Markus Bauer. Sedan i år har jag även jobbat då och då för Sauser Event GmbH som bland annat arrangerar Rothaus Riderman och jag är också studerar samtidigt. Så även om jag har en strukturerad vardag måste jag helt enkelt vara flexibel för att få allt under ett tak.
V: Är det inte ansträngande att dansa på så många bröllop?
S: Tvärtom! Jag var till exempel i den tyska armén 2011 och från första till sista minuten av dagen var det enda som stod på programmet sport. Jag hade sport i tankarna när jag vaknade och somnade med den på kvällen. Året visade mig också tydligt att det här inte skulle vara något för mig i längden. Jag gillar variationen. Därför började jag studera internationell management 2012.
V: Men du pluggar inte bara för att du behöver lite mer variation i vardagen, eller hur?
S: (skrattar) Nej, självklart inte. Men redan då var det viktigt för mig att ha något annat än idrott som följer med mig. Speciellt när det inte går så. Men tankarna på den berömda karriären efter karriären spelar förstås också roll. Låt oss hoppas inte, men en dum höst och min proffskarriär är över. Det är betryggande att kunna göra avsättningar för sådana eventualiteter eller tiden efter din yrkeskarriär och att ha något i handen.
V: På tal om din karriär – har du aldrig övervägt att gå tillbaka till gatan? Det var trots allt där allt började för dig.
S: Tidigare tänkte jag inte alls på det, men de senaste åren har jag haft lite funderingar. Men jag kommer alltid tillbaka till samma sak: det jag tycker är så tilltalande med mountainbike är det ansvar som alla bär för sig själva. Det betyder inte att jag inte är en lagspelare utan jag kan köra för egen räkning, men jag måste också ta ansvar om det inte går bra.
V: Men du följer fortfarande landsvägscykling själv?
S: Visst! Jag var även åskådare på Tour de France i år och jag har fortfarande mycket kontakter med nuvarande proffs. Speciellt Freiburgs träningsgrupp med Simon Geschke, Johannes Fröhlinger och Jasha Sütterlin. Jag var i armén med Jasha och vi var rumskamrater. Jag älskar fortfarande att följa vad som händer när jag får tid.
V: Hur ser du på utvecklingen inom XC/Marathon generellt? Sträckorna blir kortare och mer och mer krävande.
S: Det är en spännande och riktigt intressant tid där mycket förändras, både i tävlingsformerna och själva vägarna, vilket gör det spännande även för oss idrottare. Till exempel är det nu betydligt fler etapplopp än vad det var för några år sedan, vilket jag personligen tycker är jättebra. Banorna i sig har också förändrats, speciellt i världscupen. Tekniskt mer krävande och mycket mer spektakulärt, men jag tror att man sakta måste trampa på bromsen här. Å ena sidan gillar jag naturliga vägar och behöver inte fem konststensfält per varv. Å andra sidan fortsätter skaderisken att öka. När det kommer till tävlingsformat går trenden mot kortare totallängder, vilket vi också plockade upp i vårt Bundesligalopp i Neustadt.
V: Vad är konceptet för ditt lopp då?
S: Vi samlades i organisationsteamet och funderade på hur vi skulle kunna göra sporten mer intressant för åskådarna. Vi underordnade sedan många saker till detta mål. Till slut hade vi en mycket kortare tävlingstid på under en timme. Detta gör resultatet mer oförutsägbart och handlingen mer underhållande för tittarna. Så vi bestämde oss för att inte ha en högre UCI-ranking. Det togs verkligen emot av både åskådarna och idrottarna.
Mer information om skogscupen på officiella webbplats eller på facebook
V: Du är en sann Black Forester och du bor fortfarande där. Men det är en tuff del, särskilt på vintern. Drar det dig inte in i värmen då och då?
S: Frestelsen att åka till Freiburg till exempel är uppenbar. Det är fortfarande inte så långt borta och det är redan mycket varmare på hösten och vintern. Men för mig var det så här hela mitt liv: var jag än var, hur fint väder det än var där, var jag alltid glad över att vara hemma. Jag har allt jag behöver här, jag har byggt upp ett nätverk och en miljö som stöttar mig och ger mig bra träning. Jag har allt utanför dörren. Fungerar det inte alls på vintern, då åker jag bara längdskidor.
V: Då håller jag tummarna för att Schwarzwald-vintern inte blir för hård i år! Tack för din tid!
web
Bulls på sociala medier
Team Bulls på Facebook
Team Bulls på Twitter
Bull's på Facebook
Bull's på Instagram
Schreibe einen Kommentar