Intervju: Karl Platt har varit på varje Cape Epic! Efter 17 deltaganden, fem totalsegrar och 17 etappframgångar är det sympatiska cykelproffset från Team BULLS nu över. Efter mer än ett kvarts sekel drar han sig tillbaka från den stora racingscenen. Innan Cape Epic började pratade vi med Karl om den kommande veckan och hans framtid.
Karl Platt and the Cape Epic 2020
Karl, din 42-årsdag närmar sig, en dag senare kommer du att rulla av startrampen vid din sista Cape Epic. melankoli?
melankoli, nej! Det blir inte mitt sista Cape Epic heller. Min sista som MTB-proffs, ja, men inte min sista som motorcyklist. Jag ser fram emot den kommande veckan med blandade känslor. Skrattar, för nu räcker det bara att driva satsningen. Gråter för att det var en bra tid som jag hade här och det är skönt att det inte är över än. Jag har fortfarande en vecka av tortyr framför mig! skrattar
Ser du fram emot tortyrveckan?
Total! Alltså inte direkt till tortyren, utan till rasen, händelsen, människorna. Alla mountainbikecyklister här i Sydafrika känner mig, det motiverar mig! När jag stannar vid ett ljus under träningen önskar folk mig lycka till med Epic, och tror att jag kan vinna den igen.
Tror du också på det?
Du måste tro på dig själv, annars behöver du inte ens börja. Men det skulle jag aldrig säga innan loppet. Jag skulle tycka att det är en förolämpning mot alla andra förare. Alla gör sitt jobb så gott de kan, efter det får du se vem som är snabbast.
I år ger du dig in i loppet för andra gången med den trefaldige maratonvärldsmästaren Alban Laktata. Vad räknar du ut och hur ställer du dig till loppet?
Jag skulle säga att vi är piggare än förra året. Och självklart skulle en pallplats vara ett bra avslut på min Cape Epic-karriär. Förberedelserna gick väldigt bra och jag är optimistisk. Vi har ungefär samma racingrytm, men framförallt harmoniserar vi som ett lag, vilket är väldigt viktigt i ett sånt här lopp. Vi kommer också bra överens personligen, utbyter idéer och motiverar varandra. Jag och Alban har ingen hackordning heller, han är bara rolig att tävla med.
När det kommer till taktik så gör jag inga planer: det blir alltid annorlunda ändå. Jag är en känslomänniska och föredrar att reagera. När du väl har kommit på något tar det bort din flexibilitet. Det är därför vi tittar från scen till scen!
I år går Cape Epic Route tillbaka in i inlandet, du känner dig runt där och har redan kunnat fira några etappframgångar.
Ja, nordtangenten passar mig, även om den tillhör den hårdare Cape Epic-terrängen...
…Varför?
Terrängen är mycket ojämn, med massor av lösa stenar och sandiga passager. Man måste övervinna sina svagheter där, ibland går det inte en meter riktigt bra där, bryter man det så blir det en lång dag.
Och på slutet finns det fortfarande några krävande etapper som väntar på dig?!
Just det, från Wellington blir det riktigt svårt igen de tre sista etapperna. Jag sa till dig, en veckas tortyr ... skrattar!
Det här är ditt sjuttonde Cape Epic, vad har förändrats genom åren?
Mycket har blivit mer professionellt, liksom scenen. Detta har positiva såväl som negativa effekter.
Vilket skulle vara?
Tja, tidigare hade Cape Epic en annan andlig karaktär, den var mer hanterbar. Nu är allt mer konkurrenskraftigt, det finns fler åkare, sedan förra året sover de flesta proffs inte längre i husbilar utan i semesterlägenheter. Som ett resultat gick personligheten förlorad. Vi har nu en mer professionell miljö, stöd och mediauppmärksamhet för detta.
Låter det nästan nostalgiskt?
Jag skulle säga att jag gillar att se tillbaka. Men att vi nu är i exempelvis ett fritidshus har också sina fördelar gentemot husbilen. Du kan duscha bekvämt, gå på toaletten och rummen är luftkonditionerade.
Slutet på karriären efter Cape Epic?
Låt oss ta en titt in i din framtid. Går du i pension efter Cape Epic?
Nej, jag ska avsluta säsongen 2020 ordentligt! Efter Cape Epic, som alltid, tar jag en paus och förbereder mig för andra halvan av säsongen. Jag planerar att göra några trevliga lopp som jag brukade njuta av, som BC Bikerace i Kanada eller La Leyenda del Dorado i Colombia. Men jag skulle också vilja se lite nya saker, Brasilriden i oktober tilltalar mig.
Då slår cykeln i spiken och du lämnar scenen?
Den professionella scenen, ja! Men jag vill vara trogen racing. Framför allt kommer jag att förbli lojal mot varumärket BULLS och fortsätta att vara en varumärkesambassadör! Jag är skyldig BULLS mycket, så jag vill ge något tillbaka. TURAR utan Karl Platt, det är som en ko utan svans - det fungerar inte utan det! Jag har varit på väg för BULLS sedan 2007, så det växte liksom ihop.
Tror du att det blir svårt för dig att sluta efter så lång tid?
Jag tycker det är lätt! Det är bara dags för ett nytt kapitel nu, det kan jag känna. Det var trevligt, men nu kommer något nytt. I vilken form exakt vet jag inte än, jag ska fundera på det efter Cape Epic. Nu vill jag koncentrera mig fullt ut på loppet igen.
Så ses vi igen på Cape Epic nästa år? Med BULLS kamera e-cykel som din tidigare lagkamrat Stefan Sahm, eller mer som den femfaldige totalvinnaren Christoph Sauser, som mentor för unga idrottare?
Jag vet inte än, men när jag kommer tillbaka nästa år blir det mer som mentor för unga idrottare. Jag känner mig fortfarande i form att cykla på en relativt hög nivå de kommande fem till sex åren och jag har fortfarande mycket motivation att träna. Kanske är det en annan ko utan svans: cykling och Cape Epic är helt enkelt en del av mitt liv. Jag vill göra båda så länge jag kan.
Karl, det är vad vi önskar dig på din födelsedag och lycka till med Cape Epic!
Schreibe einen Kommentar