Cykling: Roman Duckert spelade en nyckelroll i utformningen av dagens första etapp av Deutschland Tour – och det vid 20 års ålder. Tysken från Team Dauner | Akkon var en del av den fyra man stora flyktgruppen och var i slutändan till och med den enda ledaren. Han fångades till slut av pelotonen cirka 14 kilometer från mål. Men tillsammans med sina lagkamrater Jonas Fabian Messerschmidt och Byron Munton gick han över mållinjen med pelotonen utan att tappa någon tid. Han är också tvåa i bergsklassificeringen. Vi är därför extra glada över att han av alla skriver i tävlingsdagboken för oss idag...
Roman Duckert: "Det var riktigt kul"
Jag har haft en riktigt bra dag idag. Inför etappen var spänningen väldigt hög. Dels på grund av målet att komma in i utbrytargruppen den här gången. Å andra sidan på grund av bördan, eftersom vi inte kom in i flyktgruppen på den senaste Tysklandsturnén. Men den lasten föll av mina axlar vid noll. För gruppen gick direkt. Det var den första attacken som jag gick med på bakhjulet. Och som tur var var jag med i dagens grupp, vilket är väldigt viktigt för oss på denna stora turné, med den här publiken vid sidan av vägen som jublade mycket. Det var riktigt kul.
"Det gjorde riktigt ont"
I början körde vi i väldigt högt tempo för att ha ett stort försprång. Efter första stigningen – som jag tyvärr inte kunde vinna mot Jakob Gesner – var den stor nog och vi saktade ner lite fram till andra stigningen. Tyvärr kunde jag inte vinna den heller. Han var bara starkare än mig. Och så stramade vi till igen för vi trodde att vi skulle bli tagna igen efter andra stigningen. Det gjorde ganska ont. När vi kom till sista varvet uppmuntrade Philipp mig igen att attackera. Jag väntade på rätt ögonblick och gav sedan allt jag hade kvar i tanken efter 150 kilometer i spetsgruppen. Jag blev verkligen förvånad över hur länge jag kunde ligga före – trots mina värkande ben.
"De kommande tre stegen kommer inte att bli lättare heller"
När jag blev ikapp 15 kilometer från mål ville jag bara rulla i mål med fältet. Det var också ganska tufft eftersom alla förberedde spurten och saktade naturligtvis inte ner mer. Men sen gjorde jag det. Och vid målgången var det riktigt trevligt att se alla människor, att få gratulationer och att se glada miner. Men jag var också glad att scenen var över, för de kommande tre kommer inte att bli lättare heller...
Schreibe einen Kommentar