Som under de senaste tre åren började 2014 för mig [Tino Thömel] med Sixdays i Bremen. För första gången var jag där för mitt nya lag, Team Stuttgart, vid starten – med belgiska Nicky Cocquyt vid min sida.
Säsongens första lopp präglades, tyvärr varje år, av andnöd och mycket laktat i benen. Men inte bara att vänja sig vid det villkorliga, utan också vid den psykiska stressen var återigen en utmaning. Den korta banan med en längd på endast 166 meter (normalt 250 meter) kräver hög koncentrationsnivå, eftersom de smala kurvorna också ökar kontakttrycket och ju snabbare du går desto svårare är det att hålla cykeln i rätt fil. .
Efter att vi hade överlevt de två första dagarna vågade vi vinna ett eller två varv. Tyvärr hade tåget redan gått. Vi gick in i första jakten på lördagen fyra varv efter på 11:e plats. Vårt första mål var att inte låta de två unga berlinarna, Hans Pirius och Sebastian Wotschke, gå längre.
Halvvägs genom loppet förbättrades formkurvan stadigt och vi kunde börja komma ikapp. På söndagen gjorde vi upp två varv till våra direkta konkurrenter. Tyvärr lyckades vi inte täppa till den återstående luckan på två varv de senaste två dagarna.
Men vi hade inte bara jättekul på banan. Mellan tävlingarna såg Mikkie Krause & Co. till en härlig stämning i hallen och lyckades liva upp hela ryttarefältet till en enorm polonäs runt hela banan och en gång över hallen. Så stor eloge till arrangören och grattis till vinnarna Leif Lampater och Wim Stroetinga.
Så jag går in i nästa veckas sexdagarslopp i Berlin med en bra känsla.
Följ Team Stuttgart på Facebook och Twitter.
Text: Tino Thömel
Schreibe einen Kommentar