Den 1 maj startade TEAM GREEN'N FIT på det traditionella loppet i Frankfurt. Laget gjorde också en utmärkt prestation på Labor Day och vann herrarnas 70-kilometersdistans och damernas 104-kilometerslopp. Manuela Freund kunde också försvara sin totalledning i tyska cykelcupen med sin seger.
I sina personliga loppreportage beskriver Andreas Jung sin seger över den korta distansen, men tyvärr hade Mathias Maxa inte en så bra dag.
Kort avstånd, 70 kilometer
När jag hämtade ut mina starthandlingar fick jag också ett speciellt tryckbilaga från regionpressen som jag sedan bläddrade i över middagen. Där listades bland annat alla vinnare av 1 maj-loppet – tidigare Henninger Turm, som det ibland kallas än idag. Nästan alla kända namn och före detta cykelstorheter finns där: Junkermann, Merckx, Braun, Anderson, Ludwig, Zabel och många fler dyker upp där. Jag har också varit där förut Henninger vid starten – under mina ungdoms- och ungdomsår. Det var länge sedan, men vi minns det fortfarande med glädje eftersom vi inte bara var framgångsrika, utan för att det var ett bra, välorganiserat lopp, med en utmanande rutt och en unik atmosfär.
Nåväl, drygt 25 år senare (otroligt, eller hur?) var jag här igen Henninger i början, som det har varit de senaste tre åren! Inte lika exalterad som tidigare – med åren blir man lite lugnare – men väl förberedd, bästa material från BMC, Sram och DT Swiss. Efter min 2:a plats förra året var jag också motiverad att komma på prispallen igen för mitt nya team GREEN'N FIT. Snabbt packade i en Squeezy gel, Felix och jag gav oss iväg till Eschborn tidigt på morgonen, tyvärr ackompanjerat av några regndroppar, vilket också orsakade några fall. Med vår GREEN'N FIT-duo kunde vi hålla oss längst fram under hela loppet och hänga med i attackerna från de numerärt större lagen. Särskilt i Frankfurts stadskärna gällde det att ligga längst fram på grund av de många och ibland väldigt hala kurvorna, vägavsmalningar etc. för att bevara våra chanser.
Det blev en massspurt vid fältet, som var ganska lång på grund av ännu en krasch på blöta vägar 2000 meter från mål. När jag vände in på hemmaplan på 5:e plats, efter att för länge sedan ha kedjat 11:an, kunde jag ge mig av 250 meter från mål och ta segern före Dirk Chemnitz från Team Moskovskaya. Felix kom på en mycket bra 5:e plats med mig.
Tyvärr har arrangören fortfarande inte lärt sig från tidigare år hur man skapar korrekta placeringsresultat i tid. Det var nästan fyra timmar efter målgång till prisutdelningen! Detta är helt enkelt inte acceptabelt för alla inblandade. Det låga antalet åskådare vid prisutdelningen speglar detta. Sammantaget var ruttdragningen och skyddet bättre än tidigare år, men det finns fortfarande inget skydd på de många trafiköarna. Arrangören kan använda exemplet med organisationen Köln Runt som exempel.
Slutsats: Det är fortfarande jättekul, även efter alla dessa år – med några långa pauser. Vi har ett jättebra team och väldigt bra support.
Lång distans, 104 kilometer
Jag kom med Tim kvällen innan för att i lugn och ro hämta startdokumenten och för att hämta de viktiga kolhydraterna till loppet på pastabuffén. Efter att den vackra BMC SLR01 förberetts fästes startnumret och maten till Squeezy och GREEN'N FIT var förberedd.
Tävlingsdagen började faktiskt bra efter en god natts sömn. På Best Western Hotel, precis vid start och mål, förstärkte jag mig inför loppet på 104 kilometer med en fantastisk frukost. Vädret såg också ut att hålla i sig tills vidare. Strax innan start togs en snabb bild med vår ledare Manuela Freund och sedan gav vi oss iväg på banan.
Som vanligt satte teamen Merkur Druck, Strassacker och Bürstner Dümo farten de första 30 kilometrarna på vägen mot stora Feldberg. Jag mådde ganska bra ända fram till stigningen och planerade att åka över toppen med den första gruppen. Men ungefär halvvägs genom stigningen fick jag erkänna att tempot längst fram var lite för högt för mig. Jag gick med i jagargruppen. Nedstigningen och den efterföljande delen av rutten var ganska blöt och det regnade också lite. Eftersom det inte är min grej att gå nedför i blöta, var jag tvungen att släppa min grupp. Men för mig var det rätt beslut eftersom det alltid var fall på de snabba nedförsbackarna.
Ändå måste arrangören berömmas för att ha säkrat rutten på den långa sträckan. Alla farozoner var angivna i förväg och det var inga andra problem med rutten. Med 20 kilometer kvar var loppet över för min del när jag kolliderade med en annan ryttare och fick en åtta i mitt framhjul och en eker var nästan ute. Efter några minuter vid sidan av vägen hade jag min cykel mer eller mindre körklar igen, så att jag knappt orkade åka de sista kilometrarna till mål och slapp vänta på kvastbilen. Tack igen till DT Swiss för de riktigt bra och stabila hjulen. Som tur var kom gruppen med Manuela Freund förbi kort därefter och jag fick delta lite i ledarskapsarbetet. Sammantaget är jag besviken över hur loppet gick eftersom jag inte nådde de 100 bästa jag siktade på, men jag är ändå glad över att vara tillbaka i mål välbehållen. Här är något nytt i Leipzig.
