Den 1 maj startade TEAM GREEN'N FIT på det traditionella loppet i Frankfurt. Laget gjorde också en utmärkt prestation på Labor Day och vann herrarnas 70-kilometersdistans och damernas 104-kilometerslopp. Manuela Freund kunde också försvara sin totalledning i tyska cykelcupen med sin seger.
I sina personliga loppreportage beskriver Andreas Jung sin seger över den korta distansen, men tyvärr hade Mathias Maxa inte en så bra dag.
Kort avstånd, 70 kilometer
När jag hämtade mitt tävlingspaket fick jag också en speciell tryckt bilaga från den regionala tidningen, som jag sedan bläddrade igenom under middagen. Bland annat listade den alla vinnare av 1 maj-loppet – tidigare känt som Henninger Turm, som det fortfarande ibland kallas idag. Nästan alla välkända namn och tidigare cykelstorheter var där: Junkermann, Merckx, Braun, Anderson, Ludwig, Zabel och många fler dök upp. Jag hade också tävlat i Henninger -loppet tidigare – under min ungdoms- och juniortid. Det var länge sedan, men det är fortfarande ett fint minne, inte bara för att vi lyckades, utan också för att det var ett fantastiskt, välorganiserat lopp med en utmanande bana och en unik atmosfär.
Nåväl, drygt 25 år senare (otroligt, eller hur?) var jag tillbaka vid startlinjen i Henninger-loppet , precis som de senaste tre åren! Inte lika nervös som tidigare – man får lite lugn med åren – men väl förberedd, med förstklassig utrustning från BMC, SRAM och DT Swiss. Dessutom, efter min andraplats förra året, var jag motiverad att komma tillbaka på prispallen för mitt nya team, GREEN'N FIT. Jag tog snabbt en Squeezy-gel, och Felix och jag gav oss av tidigt på morgonen från Eschborn, tyvärr åtföljda av några regndroppar som också orsakade några krascher. Med vår GREEN'N FIT-duo kunde vi hålla oss i täten under hela loppet och motverka attackerna från de större teamen. Speciellt i centrala Frankfurt var det avgörande att ligga i täten för att behålla våra chanser, med tanke på de många och ibland mycket hala kurvorna, vägsmalningarna och andra utmaningar.
Det blev en massspurt vid fältet, som var ganska lång på grund av ännu en krasch på blöta vägar 2000 meter från mål. När jag vände in på hemmaplan på 5:e plats, efter att för länge sedan ha kedjat 11:an, kunde jag ge mig av 250 meter från mål och ta segern före Dirk Chemnitz från Team Moskovskaya. Felix kom på en mycket bra 5:e plats med mig.
Tyvärr har arrangören fortfarande inte lärt sig från tidigare år hur man skapar korrekta placeringsresultat i tid. Det var nästan fyra timmar efter målgång till prisutdelningen! Detta är helt enkelt inte acceptabelt för alla inblandade. Det låga antalet åskådare vid prisutdelningen speglar detta. Sammantaget var ruttdragningen och skyddet bättre än tidigare år, men det finns fortfarande inget skydd på de många trafiköarna. Arrangören kan använda exemplet med organisationen Köln Runt som exempel.
Slutsats: Det är fortfarande jättekul, även efter alla dessa år – med några långa pauser. Vi har ett jättebra team och väldigt bra support.
Lång distans, 104 kilometer
Jag kom med Tim kvällen innan för att i lugn och ro hämta startdokumenten och för att hämta de viktiga kolhydraterna till loppet på pastabuffén. Efter att den vackra BMC SLR01 förberetts fästes startnumret och maten till Squeezy och GREEN'N FIT var förberedd.
Tävlingsdagen började faktiskt bra efter en god natts sömn. På Best Western Hotel, precis vid start och mål, förstärkte jag mig inför loppet på 104 kilometer med en fantastisk frukost. Vädret såg också ut att hålla i sig tills vidare. Strax innan start togs en snabb bild med vår ledare Manuela Freund och sedan gav vi oss iväg på banan.
Som vanligt satte teamen Merkur Druck, Strassacker och Bürstner Dümo farten de första 30 kilometrarna på vägen mot stora Feldberg. Jag mådde ganska bra ända fram till stigningen och planerade att åka över toppen med den första gruppen. Men ungefär halvvägs genom stigningen fick jag erkänna att tempot längst fram var lite för högt för mig. Jag gick med i jagargruppen. Nedstigningen och den efterföljande delen av rutten var ganska blöt och det regnade också lite. Eftersom det inte är min grej att gå nedför i blöta, var jag tvungen att släppa min grupp. Men för mig var det rätt beslut eftersom det alltid var fall på de snabba nedförsbackarna.
Ändå måste arrangören berömmas för att ha säkrat rutten på den långa sträckan. Alla farozoner var angivna i förväg och det var inga andra problem med rutten. Med 20 kilometer kvar var loppet över för min del när jag kolliderade med en annan ryttare och fick en åtta i mitt framhjul och en eker var nästan ute. Efter några minuter vid sidan av vägen hade jag min cykel mer eller mindre körklar igen, så att jag knappt orkade åka de sista kilometrarna till mål och slapp vänta på kvastbilen. Tack igen till DT Swiss för de riktigt bra och stabila hjulen. Som tur var kom gruppen med Manuela Freund förbi kort därefter och jag fick delta lite i ledarskapsarbetet. Sammantaget är jag besviken över hur loppet gick eftersom jag inte nådde de 100 bästa jag siktade på, men jag är ändå glad över att vara tillbaka i mål välbehållen. Här är något nytt i Leipzig.
