Idag började äventyret haute route för mig. Efter 3 mycket arbetsintensiva dagar hemma hämtade min vän Roman och hans flickvän mig i Innsbruck och iväg åkte vi mot Venedig. Så fort jag satte mig i bilen stängdes mina ögon och jag vaknade igen vid rastplatsen i Rovereto. Det fanns inte längre några tecken på regn och vi var på riktigt semesterhumör när vi njöt av doften och smaken av espresson och solen sken i våra ansikten i 28 grader Celsius. Vi nådde Venedig runt 15 och med väska och bagage började jag leta efter mitt hotell i centrum. Naturligtvis var turisternas alla blickar på mig, för självklart var ingen annan på vägen med en cykel och en stor åkpåse.
Jag hittade hotellet direkt, checkade in i lugn och ro och satte mig lite senare på cykeln.Redan på bron till Mestre på fastlandet blåste det, det blåste ett åskskur i inlandet, blå himmel över mig, solsken - bara perfekt! Jag har varit i Venedig flera gånger - jag har till och med cyklat över det för att ta färjan till Lido och därifrån tillbaka till Lignano. Så jag kände faktiskt till rutten, men några byggarbetsplatser och min nyfikenhet resulterade i några omvägar.
Efter 2,5 timmars enkel körning var jag tillbaka och besökte Race Village för att träffa människorna från Mavic. De skulle precis gå – klockan var redan 19. Men med Denis och de andra killarna började såklart smällen direkt och jag har redan en tid för cykelservicen imorgon – även om en fullständig materialkontroll av Mavic-teamet är obligatorisk för alla startande ändå. Äntligen köpte jag snabbt det nödvändigaste, duschade, åt, tog en kort nattlig promenad genom de mörka gränderna och nu ska jag skriva och gå och lägga mig sent.
Imorgon bitti sätter jag mig på cykeln igen, förmodligen till Jesolo och över Lido och tillbaka med båt. Så vi såg Markusplatsen igen och gick genom staden. På eftermiddagen hela administrationsproceduren, cykelkontroll, nummer och gud vet vad mer - det var verkligen för svårt för mig att läsa den dagliga floden av mejl med information - och allt var på engelska. Cykeln stannar där och förs till Conegliano, där loppet startar på lördag. Förarna kommer sedan att överföras på tävlingsdagen.
Så förhoppningsvis finns det fortfarande tillräckligt med tid imorgon för att studera vägboken, hitta lite vila och göra klart allt. Så gott jag kan skulle jag vilja skriva ett kort reportage varje dag efter att Haute Route Dolomites och schweiziska alperna firat sin premiär i år.Det kan vara intressant att se hur allt fungerar här. Jag har inte haft någon erfarenhet av sådana etapplopp än, bara tourerna som elitförare – men det är inte i närheten av att jämföra, för som förare är man bokstavligen bortskämd! Jag är nyfiken på att se hur de första dagarna kommer att gå i form av organisation och racing, men jag säger adjö för idag.
Vi ses imorgon!
Schreibe einen Kommentar