"Vad kan vara bättre än att trampa tillsammans för den bästa saken i världen?" Får jag citera arrangören av Lila Logistik Charity Bike Cup, Heinz Betz, vid det här laget och jag måste hålla med honom utan förbehåll!
Helgen i Ditzingen/Heimerdingen var min första på Lila Logistik och det perfekta evenemanget fängslade mig fullständigt!
Tyvärr kunde jag av kända anledningar inte komma förrän i lördags och var även sen till mötet och första mötet på Holiday Inn. När jag kom dit väntade en hotellobby full av cyklar, handledare, tjänstemän, autografjägare etc. på mig - det var som att vara på ett stort proffslopp som Rund um Köln, Eschborn-Frankfurt eller Münsterland Giro förr i tiden - och det var det "endast" ett välgörenhetsevenemang.
Sedan hände allt väldigt snabbt - bytte kläder, åkte till Ditzingen för Danilo Hondos avskedslopp. Efter ytterligare ett möte i Riders Lounge började presentationen av de över 40 startande. Det skulle bli för långt att nämna alla namn här – alla som har ett namn inom tysk och internationell cykelsport var där. Karsten Migels och Marc Bator ledde evenemanget och vad som kändes som flera tusen personer deltog i detta spektakel.
Jag använder fördröjningen för att ta en titt på rutten och mig själv lite "att värma upp" efter att jag inte varit på cykeln på 5 dagar och känt såna här kramper igen efter att ha stigit ur bilen. Den här gången var det en dragkänsla i ljumsken, som spred sig till vaden och smalbensmusklerna under mitt curlingvarv. Jag misstänkte redan något dåligt och så, efter en kort förträning, fick jag tyvärr avstå från starten.
Tillsammans med min "Lag" Jag njöt av stämningen på banan och tusentals åskådare såg fram emot spännande dueller mellan de cyklande superstjärnorna, samtidigt som tidigare års storheter röjde planen efter några showvarv. På kvällen var det en stilfull presentation av lagkaptenerna, sponsorerna och många, många intervjuer. Vid 22-tiden gick vi tillbaka till hotellet – middag och fest ingår.
Så natten hade varit kort och jag var verkligen glad att det inte låg dimma över det vackra landskapet och att jag inte hade några krampar. Efter lagpresentationen av mitt landsvägscykelteam startade snart Purple Race. Det är synd att Andre Greipel inte kunde vara där, men senast efter 1,5:an "Uppvärmningsvarv" Det var ändå över med en stängd formation och loppet drog igång.
Det stod klart för mig att jag bara skulle rulla med bekvämt och som tur var fungerade det perfekt. Det var inga kramp och det var en trevlig tur med massor av kändisar i min 30-manna grupp. Förutom många samtal flög de 80 kilometerna förbi och start-målområdet var redan där "full", när vi hade avslutat den 4:e omgången. En stämning som en folkfest låg i luften och vi njöt av den till sent på eftermiddagen.
Men sedan var jag tvungen att resa hem igen med tungt hjärta - jag hade mycket hellre besökt Cannstatter Wasen med de flesta andra lagkaptenerna och organisationsteamet kring familjen Betz - men tyvärr tillät inte andra åtaganden det. Jag vill i alla fall tacka så mycket igen för inbjudan och jag kommer gärna tillbaka när vi trampar igen för en god sak den 03 oktober 2015!
Vi ses då, din Stefan
Bildkälla: Stefan Kirchmair/Sportograf
Schreibe einen Kommentar