Cykling: Jag har alltid tyckt att uppehållet från tävlingen var för kort. Men i år märkte jag dem nästan inte, för jag håller på att bygga ett hus just nu och den första omgången av EWS var redan programmerad i mars.
Efter en känslomässigt laddad säsong 2014 kom uppehållet från konkurrensen vid precis rätt tillfälle. Med min fru Tory och son Luca planerade jag att lämna Christchurch till jul och flytta in i vårt nya ofärdiga hus nära Blenheim där jag växte upp. Bygget var redan ganska långt framskridet, men det fanns fortfarande mycket kvar att göra. I flera veckor bytte jag ut min cykel och kraftmätare mot en hammare och borr!
Jag ville också återhämta mig fysiskt. Med stöd från min tränare och All Blacks medicinska team arbetade jag för att läka från skadorna jag burit på mig sedan slutet av förra säsongen. Men så var det dags att sätta sig på cykeln igen. Rotorua närmade sig och jag hade fortfarande mycket att göra!
Men jag lyckades ändå genomföra ett bra träningsprogram. Däremot hotade en vadskada från en dålig krasch några veckor innan Rotorua att förstöra allt. Jag hade inget annat val än att hoppa över de förberedande loppen och koncentrera mig på min sjukgymnastik. Jag hade gärna kunnat klara mig utan det här problemet, men det kan hända i vår sport och det är inget nytt för mig.
Angående loppet i Rotorua bestämde jag mig för att åka min 29er. Jag valde också 160 mm gaffelväg istället för förra årets 150 mm. Tyvärr hade jag fått veta att min vän Jared Graves var tvungen att kasta in handduken på grund av en skada. Det är alltid en besvikelse när en favorit att vinna inte kan starta. Jag tyckte synd om honom, men uppskjuten är inte inställd.
På morgonen av loppet var jag väldigt exalterad. För första gången var EWS "hemma hos mig" i Nya Zeeland och min fru och son var där för att stödja mig.
De första specialsträckorna var de svåraste och farligaste.
Så jag bestämde mig för att köra försiktigare i början av tävlingen och inte ta några onödiga risker. Lättare sagt än gjort. Min första löptur var allt annat än jämn. Jag slutade fjärde bäst, vilket var en stor överraskning. Den efterföljande överföringssträckan var kort. I full kontrast till mina goda avsikter på morgonen tog jag mig an det andra specialsteget på full gas. Jag mådde riktigt bra på min cykel, vilket borde bekräftas av mitt resultat: bästa tiden! Det bästa sättet att uppnå ett bra slutresultat är konsekvens. Som ett resultat försökte jag att inte göra några stora misstag.
Jag mådde bra och steg 3 och 4 gick smidigt. Steg 5 var komplicerat. Den var kort, men full av många förrädiska rötter. Jag klarade mig faktiskt ganska bra på spaningsresan, men turen var inte på min sida den här gången. Jag föll illa och förlorade värdefull tid som ett resultat. Trots allt var jag glad över att ha kommit undan med några repor. Jag hade valt min full face hjälm och återigen hade mitt hel ansikte räddat mig. Jag tryckte snabbt upp visiret igen och justerade glasögonen – perfekt syn är viktigt i en så snabb sport. Justerade precis bromsspaken och sedan kunde jag avsluta specialsträckan.
Jag hade fortfarande två specialsträckor att ta igen. 6:an var en typisk DH-bana som jag hade under kontroll. Den allra sista specialsträckan var en bra mix med en mycket teknisk överdel och en uttalad DH-del efteråt. Den sändes live och avslutades inför Crankworx-publiken, vilket gjorde loppet lite mer pressat.
Jag började hårt, men terrängen tog mig snabbt tillbaka till jorden och varnade mig. Jag tog mig lätt igenom första delen med en ren löpning. Sedan bar det vidare till DH-delen av rutten. Under tiden hade mina klossar lossnat, men det var för sent att göra något åt det. Efter att ha överlevt några chockerande situationer fick jag dock klara mig utan det sista hoppet. Risken var för stor att jag och min cykel inte skulle avsluta hoppet tillsammans. Jag slutade 3:a på den sista specialen och 4:a totalt, bara en sekund efter Wyn Masters, som gjorde sin första EWS-podium.
Och återigen var konkurrensnivån otroligt hög. Det var en kamp i sekunder i mycket utmanande terräng. Överlevnad var en bedrift i sig. Jag var väldigt nöjd med mitt resultat.
Tills det andra loppet i Irland!
Schreibe einen Kommentar