Förtrollningen att göra bra lopp över medeldistansen har nu äntligen brutits. I flera år har jag helt enkelt inte kunnat hitta runt den här sträckan. Även om jag redan var tysk mästare på medeldistans (2010) var mina tider inte bra: två gånger var tiden i mina medeldistanslopp alltid långsammare än den totala tiden i ett långdistanslopp. Även om jag har kunnat prestera bra i ett halvutmaningslopp då och då, har jag aldrig kunnat göra det i en Ironman 70.3.
Överraskande för mig själv kunde jag vinna Poznan Half-Challenge i slutet av juli med en stark löpning. Det gav mig mycket självförtroende och därför satte jag mig ett nytt mål: att vinna IM 70.3 Gdynia. Lättare sagt än gjort: det är bara två veckor mellan de två loppen. Benen kan inte röra sig på evigheter. Min simning i Poznan var inte bra. Coach Jo och jag tillbringar mycket tid vid och i poolen för att analysera misstag, och det tog nästan en vecka innan han fick mig tillbaka på rätt spår. Mamma tar hand om mitt fysiska välmående, så jag kan bara koncentrera mig på träning och återhämtning. Så här ska två halva distanser på två veckor fungera.
Upprymd flyger jag till Gdynia med Jo. Kan jag komma åt föreställningen från två veckor sedan igen? Jag känner mig fortfarande trött på förhand, men Jo är övertygad om att det kommer att gå bra. Och det går jättebra! Jag kommer upp ur vattnet strax bakom ledaren. Ja, äntligen är det möjligt att simma igen! Att cykla går bra som alltid! Kombinationen: Fuji Norcom Straight, DT Swiss disc och framhjul, Continental-däck och mina ben är oslagbara: kursrekord! Det blir bara lite tufft när man springer. Trots det vinner jag med en bekväm ledning på tolv minuter. Jag kan äntligen hålla min första IM70.3-segertrofé i mina händer!
Tyvärr har vi redan bokat vårt plan till nästa morgon, vilket irriterar mig eftersom jag faktiskt hade velat se Gdansk. Men ibland är jag ett lyckligt barn: vårt flyg är inställt och vi "måste" flyga tillbaka en dag senare! Helt nöjda åkte vi till Danzig i måndags med Peter Sauerland och hans trupper. Efter mina två segrar på de två största och viktigaste triathlon-evenemangen i Polen, kallar alla mig "Queen of Poland".
Så fort vi kommer hem beger vi oss rakt upp till St. Moritz. Den här gången besannades mina farhågor: två veckor av konstant regn och kyla. På morgonen kan det bli två grader. Långhjulsenheter har avbrutits, men min Wahoo Kickr-rulle används nu väldigt ofta. Och jag besöker simhallen oftare än jag egentligen planerat. Det var här det korta uppehållet från ett besök på Eurobike kom väl till pass: ett besök hos mina sponsorer och inledande diskussioner om samarbeten 2016! Nu är jag tillbaka i mitt adopterade hem på Mallorca och jag är glad över de perfekta förutsättningarna för min Hawaii-förberedelse. Fyra veckor på ön, då måste formen vara rätt!
Soliga hälsningar, din Diana
Schreibe einen Kommentar