Cykling: Martin Temmen och Matthias Fischer vill resa från Moskva till Vladivostock i juli – som ett lag om två i världens längsta cykellopp. Velomotion pratade med de två.
Velomotion: Martin och Matthias, ni har satt upp ett extremt mål för säsongen 2016: "Red Bull Trans-Siberian Extreme". Vad är det exakt?
Martin: Det är ett etapplopp längs den transsibiriska järnvägen från Moskva till Vladivostok. 14 etapper, 24 dagar, 9.200 XNUMX kilometer.
Det är nästan en trippel Tour de France. Hur kom du på idén?
Matthias: Det fanns flera impulser. Å ena sidan har Martin och jag åkt racercyklar tillsammans i Rhein-Main-området i flera år. Särskilt långa avstånd har nyligen tilltalat oss och vi letade efter ett speciellt äventyr. Sedan har vi en föreläsning av två medlemmar i Guilty76 lag hörde vem som tävlade i Transsiberian Extreme förra året. Det var väldigt inspirerande. Och slutligen, en sjukgymnast som följde med loppet förra året berättade så mycket om det att vi nu är riktigt motiverade att prova själva.
Martin: En rolig anekdot: I augusti 2015 stod jag vid startlinjen för långdistansklassikern Paris-Brest-Paris och fick där reda på att den nämnda föreläsningen skulle äga rum i Frankfurt om tre dagar. Jag trodde att jag aldrig skulle klara det. Men så kunde jag tillryggalägga de 1.200 XNUMX kilometrarna PBP på två dagar, körde till Frankfurt och lyssnade på föreläsningen – dödstrött men totalt fast.
Tvivlar du inte ibland på vad du gett dig in på?
Matthias: Visst, nu när loppet sakta närmar sig, tänker du redan, 'Oj, det är en stor grej.' Men ju mer intensivt vi hanterar det och ju mer konkreta planerna blir, desto mer påtagliga blir det. Jag är redo för det. Etapperna är fantastiska: Två är över 1.000 600 kilometer långa, cirka 400 kilometer långa. En kort etapp är fortfarande XNUMX kilometer.
Martin: Men det är väldigt viktigt för oss att särskilja. Vi börjar som ett lag om två, vilket innebär att de 9.200 4.600 kilometerna blir 250 1.200 kilometer per person. Delat med antalet tävlingsdagar blir det XNUMX kilometer per dag och person – en utmaning, men till en början inget omänskligt. Vi planerar att turas om varje timme. På natten kör vi tre timmar åt gången så att den andre får en längre sömnfas. Summan av kardemumman är att stressen är mindre än om du kör XNUMX XNUMX kilometer på ett svep, som i Paris-Brest-Paris. Det värsta du kan göra är att stå still. Så länge du rör på dig är allt bra. Så fort du står, faller allt isär.
Hur går etapperna?
Matthias: Det är masstart för alla deltagare. Det kommer förmodligen att bildas grupper då och vi ska försöka ligga i framkant så länge som möjligt. Laget som kommer först vinner etappen, tiderna läggs ihop för den totala rankingen. Till skillnad från Race across America tycker vi att det här läget är mycket mer som ett riktigt cykellopp.
Så du vill inte bara åka, utan har riktiga racingambitioner?
Martin: Vi vill inte göra sightseeing i Ryssland, annars skulle vi ta våra touringcyklar med väskor. Men vi ser också det hela realistiskt. Vi kommer nog inte att hinna med rutinerade långdistanslag. Ändå handlar det inte bara om att avsluta för oss.
Har du personliga band till Ryssland?
Martin: Jag har varit i Ryssland två gånger. En gång cyklade jag till S:t Petersburg och en annan gång åkte jag den transsibiriska järnvägen, som även racerbanan är baserad på. Jag blev särskilt imponerad av Bajkalsjön. Jag känner verkligen för att tävla där, i dessa oändliga vidder. Jag tror också att vår bild av Ryssland felaktigt är mycket negativ. Jag upplevde en otrolig värme och gästfrihet där, samt en extrem kulturell mångfald.
Matthias: Jag har inte en sådan personlig relation till Ryssland. Jag har inte varit där än, men jag är väldigt exalterad på grund av berättelserna och jag ser fram emot det. Vi kommer att cykla genom landet i vår tunnel och kommer inte att kunna samla några stora kulturintryck. Men bara att se landskapet, köra genom städerna och göra det här loppet där är en fantastisk upplevelse.
Vad gör du för närvarande i din förberedelse?
Martin: Främst med tre saker: Vi tränar för att komma i form. Vi sätter ihop vårt material och vårt supportteam. Och vi söker sponsorer.
Låt oss gå igenom det punkt för punkt: Hur tränar man för ett sådant här evenemang? Vilka omfattningar slutför du just nu och vilka är fokuspunkterna?
Matthias: Ett fokus är förstås att cykla mycket. Å ena sidan gillar vi att cykla mycket racercyklar på fritiden ändå. Däremot använder vi i allt högre grad cykeln som transportmedel i vardagen, åker den till jobbet och till våra andra fritidsaktiviteter. Mot sommaren kommer vi också att färdigställa 200 till 300 kilometers enheter. Men just nu skiljer sig förmodligen inte våra storlekar så mycket från andra ambitiösa racercyklisters.
Martin: Ett särskilt fokus för tillfället är allmän friidrott. Tre veckors landsvägscykling kommer att ställa höga krav på bålmuskler, överkropp, armar och nacke. Vi tränar för närvarande ganska omfattande här. Jag går till gymmet tre gånger i veckan, Matthias till och med fyra gånger. Vi vill inte stå vid sidan av vägen i Ryssland, och våra ben kan fortfarande göra det, bara resten av kroppen är i strejk.
Jobbar du med en tränare?
Martin: Nej. Vi planerar allt själva och kör faktiskt klassisk tävlingscyklist vinterträning: grundläggande ridning, fritidssport, styrkeenheter.
Hur integrerar du träningen i vardagen?
Matthias: Min flickvän klagar redan (skrattar). Nej, förståelsen finns definitivt, hon cyklar själv också. Vad gäller jobbet: Martin och jag har kört racercyklar i fem-sex år nu. Det var redan tidigare att man investerade mycket tid utanför jobbet, runt 15 timmar i veckan. I detta avseende är det inte så mycket som förändras i vardagen för tillfället.
Martin: Min flickvän håller på med triathlon. Deras omkrets är nästan större än min. Matthias och jag tar våra semesterdagar tillsammans, ibland kompletterade med obetald semester. Det finns ingen annan helgdag i år.
Hur är ditt supportteam sammansatt? Och vad har hon att göra?
Matthias: Alla har sitt eget stödfordon, sin egen mekaniker och sin egen fysio. Hos oss idrottare är det sex personer. Bilarna och förarna tillhandahålls av arrangören Red Bull. Dessa kommer att vara taxichaufförer i Moskva.
Martin: Supportteamet har ett väldigt känsligt jobb. Det är minst lika viktigt som oss idrottare. Till deras uppgifter hör till exempel att se till att vi byter kläder på rasterna, att ömma ställen identifieras och behandlas direkt, att vi äter, dricker och regenererar ordentligt. Det kommer att vara lika viktigt att stötta oss mentalt: bygga upp när det inte går bra, sakta ner när vi är översäkra, underhålla när vi har tråkigt. Det är också viktigt att vi kan rapportera om vårt äventyr. Det innebär att ta och ladda upp bilder, göra videor och skriva blogginlägg. Besättningen måste granska oss och kommunicera våra erfarenheter till omvärlden, men också lämna oss ifred när vi behöver det.
Matthias: Det blir en balansgång. Men vi är vid gott mod. Besättningen är nästan komplett och vi har valt dem mycket noggrant. Vi vet att vi kan lita på dem till 100 procent.
Vilket material kommer du att använda?
Martin: Alla har med sig en landsvägscykel och en tidskörningscykel. Det är inte tillåtet att köra tidtagningscyklar i grupp. Men det kan finnas situationer där det är viktigt att ta igen tid eller att variera sin sittställning. Vi har även flera hjulset med oss.
Matthias: Det kommer att vara väldigt viktigt att alla cyklar och komponenter är kompatibla med varandra. Vi kör både identiska och kommersiellt tillgängliga delar så att vi kan byta ut dem i en nödsituation eller få utbyte snabbt. Vi kommer också att ha många reservdelar med oss, men vi kan inte bära flera versioner av varje del på cykeln. Vi förlitar oss då på arrangörens materialservice och måste i övrigt improvisera på plats.
Martin: Det är klart att materialet är en avgörande faktor. Det gäller byxornas sittdynor, högkvalitativa, väderbeständiga kläder, robusta men också lätta bågar, slitstarka komponenter. Vi genomför redan ett materialtest under extrema förhållanden. Och vi hoppas såklart att sponsorer stöttar oss.
Har du redan haft sponsorsamtal?
Matthias: Ja, ganska mycket. Och vi fick också mycket positiv feedback och övertygade en del människor och företag. Ändå söker vi fortfarande supportrar till vårt äventyr.
Hur mycket kostar det roliga?
Matthias: Vi räknar med att de totala kostnaderna för laget blir runt 35.000 XNUMX euro. De består av anmälningsavgifterna som inkluderar boende, måltider, tävlingslogistik, bil och förare. Dessutom finns flygen för hela besättningen, material och diverse saker på vägen.
Hur håller du dig uppdaterad med dina äventyr?
Martin: Vi skapade en fansida på Facebook. Där kommer vi att rapportera om våra förberedelser och självklart kommer det att vara livebevakning av loppet här. Red Bull kommer att rapportera om loppet på alla kanaler med sin enorma marknadsavdelning. Och efteråt kommer vi att hålla föredrag och publicera rapporter. Vem vet? Kanske kan vi också motivera någon som vi var motiverade.
Ni framstår inte precis som freaks, mer som grabbarna bredvid. Kan alla skapa det du vill skapa?
Matthew: Jag tror det. Det är mycket planering inblandat, och naturligtvis måste du fullfölja målet mycket konsekvent och över månader. Och visst finns det en kvarstående risk. Vi kan bli sjuka, skada oss själva, drabbas av skavanker, hamna i allvarliga fysiska kriser och inte klara av förändringen från värme, regn och kyla. Ändå är jag övertygad om att vi kommer att visa vad du kan åstadkomma vid sidan av vanligt arbete och familjeliv.
Lycka till och tack för intervjun.
Webb:
Martins och Matthias Facebook-fansida
Schreibe einen Kommentar