Cykling: I varje cykellopp finns det minst en vinnare och ofta många förlorare. Naturligtvis var detta också på 12:e etappen från Montpellier upp till Mont Ventoux. Nairo Quintana (Movistar) tappade tid igen mot Chris Froome (Sky) och Fabio Aru (Astana) gick inte bättre. Ändå var dessa två ryttare inte dagens stora förlorare. Återigen var dessa Tour de France och själva cyklingen.
https://www.youtube.com/watch?v=HQUZwcsa00A
Juryns ingripande räddar situationen något
När de flesta ryttarna redan hade anlänt till målområdet visste åskådarna fortfarande inte vem som skulle bära den gula tröjan imorgon. En dryg timme efter målgång meddelades då att Chris Froome och Richie Porte skulle få samma tid som Bauke Mollema. De två berörda lagen Sky och BMC är givetvis glada över detta, men det finns ett missnöje framför allt med Movistar-laget, eftersom Nairo Quintana idag tappade värdefull tid igen på grund av detta jurybeslut. Orica-BikeExchange bör också bli besviken, eftersom en ung professionell Adam Yates kommer att fortsätta bära den vita tröjan istället för den gula tröjan. Ändå är turnéorganisationens beslut förståeligt, eftersom olyckorna med Chris Froome och Richie Porte var helt utan egen förskyllan. Genom att förkorta etappen spreds inte bara fler fans på färre kilometer, utan även nödvändiga barriärer saknades.
Det provisoriska resultatet skulle ha tagit maktbalansen helt ad absurdum och konkurrensen skulle inte längre ha haft mycket med sport att göra. Det var också en viktig signal till allmänheten: Den som ingriper i cykelloppet och får ryttare att ramla kommer att uppnå motsatsen till önskad effekt. Hur som helst så kunde juryn bara vara konsekvent i sitt beslut, för oavsett vad beslutet skulle ha blivit så skulle det ha kommit klagomål från lag, förare och fans efteråt. Åtminstone med ingripande av juryn togs fram det resultat som skulle ha kommit närmast verkligheten. Ändå har cyklingen återigen gjort sig dum. Särskilt pinsamt: Med det officiella Twitter-kontot gjorde turnéorganisationen till och med narr av det. De firade denna olyckliga händelse, även om sådana händelser inte är bra för denna sport.
Om och om igen självgjorda problem inom cykling
För inte så länge sedan var cykling i Tyskland den populäraste sporten i landet vid sidan av fotboll och tennis. Åskådarna satt massvis framför tv-apparaterna och om publiktittande hade funnits då – hade tyskarna varit där i tusental, åtminstone på helgerna. Tyvärr är de tiderna förbi sedan länge, även om det har varit många tyska vinnare igen i åratal med Tony Martin (Etixx-Quick Step), Marcel Kittel (Etixx-Quick Step) och André Greipel (Lotto Soudal). Dopningsfallen är förstås delvis skyldiga till att åskådarna i allt högre grad vänt cyklingen ryggen, men doping är allestädes närvarande även i andra sporter och ändå håller fansen fast. Även om udda händelser som att teambussen Orica-GreenEDGE fastnar under målbågen eller den kollapsande luftbågen med flamme rouge är höjdpunkterna i en säsongssammanfattning, är publiciteten för sporten annorlunda. Speciellt med de många olyckorna med stödfordonen slutar publiken äntligen att skratta. Alla dessa problem har dock en sak gemensamt: De är alla hemgjorda.
Cykling och media behöver mötas igen
Att organisera ett cykelevenemang innebär naturligtvis mycket mer ansträngning än att organisera en fotbolls- eller tennismatch. Inte desto mindre verkar implementeringen inom cykling ofta amatörmässig och inte genomtänkt. Det är så sporten hamnar i ännu större problem. Som om det inte vore skäl nog att ta sig samman för tittarna och ditt eget rykte, spelar detta också en stor roll för sponsorerna. Det är inte utan anledning som fler och fler sponsorer vänder sig bort från denna sport, så att cykellopp måste frukta för sin existens och förare för sina kontrakt. Om vi till exempel jämför cykling med fotboll så finner vi att det har varit skandaler inom båda sporterna de senaste åren. Men fler och fler människor strömmar till fotbollen som om ingenting någonsin hade hänt. Det gör den genom att hantera problem på ett helt annat sätt. Själva cyklingen intar upprepade gånger en hopplös roll som offer, så att skandalerna förblir fast kopplade till sporten, medan fotbollssporten lösgör sig från skandalerna och frikopplar dem. En amatörfotbollsspelare konfronteras inte med proffsens skandaler offentligt, men en professionell amatörcyklist är det.
Äntligen ge cyklingen en andra chans
Cykelorganisationerna och föreningarna måste titta ordentligt på detta, liksom media som rapporterar om det. Att ständigt ta upp den nuvarande cykelgenerationen om tidigare dopingfall tjänar inte sporten. Under Fuentes-skandalen 2006 var de unga åkarna i årets Tour de France bara i början av sin pubertet. För att vi ska få en ren och rättvis cykling måste media också hjälpa till. Förutom cyklister var även professionella fotbollsspelare och tennisspelare inblandade i Fuentes-skandalen. Hittills har inga namn nämnts och knappast någon fan av dessa sporter känner ens till det. Cykling är en syndabock som den gång på gång gör sig till. På Giro d'Italia i år kunde de tyska åkarna ta totalt sex segrar. Det rapporterades knappt om i nyheterna. Men när Chris Froome joggar uppför Mont Ventoux saknas inte denna glödheta nyhet i några dagliga nyheter. Då är cykling återigen förknippat med löjligheter och skandaler. För att bryta denna nedåtgående spiral måste idrottare, organisationer och media äntligen skaka hand. Då kommer sponsorerna och framför allt åskådarna tillbaka.
Schreibe einen Kommentar