Fältrapport av Marion Wittler / TEAM GREEN'N FIT
Helgen 23-25 september ägde Rothaus Riderman i Bad Dürrheim rum, enligt mig, det vackraste loppet i GCC-serien. Schwarzwald är inte precis runt hörnet, men den långa resan från OWL är värd besväret i tre etapper: Vädret lovade att ge allt igen, så inget stod i vägen för en attraktiv cykelhelg.
Etapp 1: Individuell tidskörning, 16 km - 200 höjdmeter
På grund av jobbet kunde jag ge mig av först på fredagsmorgonen. Min starttid för första etappen var planerad till 16:15. Så börja tidigt för att inte bli stressad. Ändå var den mer eller mindre ut ur bilen och upp på cykeln – men vi tar det som det kommer. Jag kände mig lite illamående när jag såg materialet med vilket majoriteten av startarna klättrade upp för rampen... tidsmaskiner, skivor, tidskörningshjälmar, tidskörningsdräkter... ser alltid mäktigt imponerande ut. Och startlistan gav mig mycket respekt... en hel del Bundesliga-ryttare var med i starten - många okända namn från bland annat Nederländerna, Belgien eller Schweiz. För min del är jag alltid glad när jag inte ramlar nerför rampen och därför accepterade jag tidtagningen som ett nödvändigt ont – två fina etapper borde följa. Så bit ihop tänderna och igenom. Tiden var ok, men jag var inte riktigt nöjd. Det räckte trots allt till 2:a platsen i mitt AK (16:e totalt) och jag kunde se fram emot de följande två dagarna.
Cykelnyheter: Beate Zanner och Manuel Kirfel vinner totalt Rothaus RiderMan 2016
Cykling: Den 17:e upplagan av Rothaus RiderMan ägde rum i Bad Dürrheim förra helgen i fantastiskt sensommarväder. Mer än 700 tourstartare mötte utmaningarna i det tredagars etapploppet, som vanns av Beate Zanner för damerna och Manuel Kirfel för herrarna. I kategorin Master II Women, […]
Etapp 2: 110 km – 1700 höjdmeter
Sov ut först! Tacksamma starttider skapar alltid en semesterkänsla på Rothaus Riderman. Vädret gjorde resten! Så 12:30 gick vi på gott humör på banan. Med startfältet hade jag inga illusioner om att jag skulle kunna hävda mig i främre damfältet och därför såg jag situationen som ganska avslappnad. Kör vad du kan och kom säkert fram var mottot. Jag har vetat senast sedan Ötzi att min bergsform inte är dålig, så jag var inte orolig för det. Och: det fungerade. Bra grupp fångad, stigningarna kördes måttligt så att det fortfarande fanns några korn kvar för eventuella attacker. Var riktigt kul! Och så den stora överraskningen: Det räckte faktiskt till 6:e plats totalt och seger i mitt AK. Så jag fick ta på mig ledartröjan till AK Master II på kvällen. Jag blev visserligen lite förvånad. Tyvärr är min fästing sådan att lättheten som jag startade loppet med var borta... Jag hade en känsla av att jag var tvungen att bekräfta det nu... Hur kan du orsaka dig själv så onödig stress?
Etapp 3: 87 km – 1150 höjdmeter
Natten var rastlös... på något sätt kunde jag inte sova gott... men sömnen är också överskattad... så vid 11:00-tiden gav vi oss iväg mot sista etappen - igen med underbart väder, men för mig lite mindre avslappnad än dagen innan. Och ändå fungerade det igen. Hittade ett bra gäng igen, brände sig inte ut på klättringarna igen - allt gjordes rätt. Till slut belönades jag med 7:e plats totalt och återigen AK 1 - tröja framgångsrikt försvarad i den totala rankingen.
Slutsats: Det gick bättre än jag hade hoppats och jag är helnöjd! Manuela kunde också försvara sin gula tröja mer än självsäkert trots en hotande influensainfektion. Chapeau!
Bara Jonathan hade otur, då han fick ge upp loppet på första etappen på grund av en teknisk defekt. Jag är säker på att han nästa år kommer att kräva revansch! Och oavsett resultat är det alltid trevligt att träffa medcyklister från trevliga lag, som tjejerna från Moskovs och Team Paintrain! Killar, ni gör det väldigt roligt att cykla!
Tack till våra sponsorer som som alltid skickade oss väl rustade in i loppet! Cykla din väg! Vi ses på säsongsavslutningen i Münster!
Schreibe einen Kommentar