Cykling: Ralph Denk är en doer. Som teamchef för Bora – hansgrohe-teamet har han haft ett stort inflytande på tysk proffscykling de senaste åren. Vi pratade med 49-åringen efter endagsklassikern Liège-Bastogne-Liège. I intervjun berättar han bland annat om sina planer för Giro d'Italia, sina tankar om framtiden för Deutschland Tour och sin åsikt om Tadej Pogacar och Remco Evenepoel.
Åttonde plats i Liège förra helgen för Patrick Konrad. Hur nöjd var du med resultatet?
Ralph Denk: Så för Patrick är åttondeplatsen ett stort resultat. Med Vlasov, Higuita och Hindley var vi där med våra bästa människor som vi har för sådana lopp. Självklart hade vi velat slåss om pallen, det gör vi ingen hemlighet av. Vi var redan tvåa och trea Liege. Men med våra tre stora namn fanns det anledningar till att det inte gick så bra. Desto mer glädjande är att Patrick kliver in och säger: "Okej, kaptenerna kan inte. Idag är min dag."
"Självklart, Evenepoel fångade oss då"
Hur förklarar du att det just nu är två ryttare, Tadej Pogacar och Remco Evenepoel, som helt enkelt attackerar 80 kilometer från mål och sedan kan åka solo till mål?
Självklart diskuterar vi det även internt och vi tycker att vi har ett passande svar. Vi har trots allt upplevt något liknande på egen hand. Peter sagan var också en förare som sa: nu kör jag, nu spurtar jag, nu vinner jag. I sina bästa år vann han allt på call. Och så är det Juraj Sagan. Han har samma mamma, samma pappa och samma flit. Och han tog sig nästan till en erfaren yrkesförare, även om han faktiskt har samma genetik. Juraj tränade och tränade och tränade, men så småningom slutade han. Och Peter – jag skulle till och med säga idag – kanske till och med tränade lite mer avslappnat. Men han har ändå blivit mycket bättre.
Jag kan fortfarande minnas när min juniortränare ringde mig 2018. Han var på ett juniorlopp i Frankrike och sa till mig: ”Det är någon från Belgien som precis börjar på kilometer noll och sedan passerar mållinjen med en ledning på över 15 minuter. Vad händer där?" Självklart fick Evenepoel upp ögonen för oss då. Jag är realist och visst kan man nu säga att de gör något annorlunda, att de dopar sig eller har ett annat förhållningssätt. Men han var så bra redan vid 17 och det är därför det ger mig styrka att tro att allt är ärligt.
Det är inte heller så att alla förare i Soudal – Quick-Step-teamet för närvarande överträffar.
Nej, tvärtom. De andra lagen har också sina problem. Många tidigare förare till oss har på senare tid följt pengarna. Ackermann, Formolo och Großschartner har åkt till UAE. Och när jag betygsätter deras prestation nu skulle jag inte säga att de har blivit bättre. Jo, Formolo, till exempel, slutade tvåa för oss i Liège. Och var var han i år?
Jag såg honom inte.
Inte jag heller. Detsamma gäller för Großschartner. Och när Pogacar föll, skulle jag ha trott att han kunde säga till sig själv: "Idag är min dag." Han kunde ha gjort detsamma som Patrick Konrad. Men det har han inte. Det måste ha funnits skäl till detta. Men vad jag menar med det: Det är inte så att våra förare byter till ett sådant team och sedan plötsligt kör dubbelt så fort. Ackermann vann 15 lopp per år för oss. I UAE kan det vara vid ett eller två nu.
Hos Jumbo – Visma får man däremot känslan av att förare som åker dit faktiskt blir bättre.
Om du frågar mig det så skulle jag också säga att Jumbo – Visma-teamet just nu gör ett bättre jobb.
Och ändå har de inte vunnit de viktigaste loppen nyligen.
Det är det fina med vår sport, att man inte kan planera allt.
"För vissa förare är vägboken förseglad"
Vad är din plan för Giro d'Italia i år? Ni är de försvarande mästarna efter Jai Hindleys totalseger. Det sades att Aleksandr Vlasov börjar som kapten, men även Lennard Kämna får sin chans. Betyder det att han inte kommer att jaga etapper som tidigare, utan också kommer att vara schemalagd som klassificeringsförare?
Ja. Det är åtminstone så vi ska göra. I slutändan är det förstås benen som avgör. Låt oss se hur stort gapet är efter tidtagningen. Vi kommer sedan att analysera det. Men han kommer inte att förlora tid medvetet den här gången.
Hur förbereder lagen sina förare för ett mål? Ibland har man känslan av att proffsen – speciellt med vindlande ankomster – inte vet hur den sista kilometern ser ut.
Vissa förare har styrkor där. Inför loppet tittar de i roadbooken – det är alltid snyggt ritat där – och kom ihåg det. Andra förare har inte sina styrkor där, de kanske har andra styrkor. Jag har upplevt båda. Det finns också extrema exempel. Med några förare tittar du i resväskan på den sista dagen av en stor rundtur i landet och du kommer att se deras roadbook fortfarande förseglad.
Nu vill vi förstås höra namn.
Nej, jag kan inte nämna namn där nu. Som tur är är de tekniska cheferna nu också mycket väl rustade. Vi kan meddela ruttens exakta förlopp via radio. Vissa förare tycker att det är lättare och älskar att hantera det. Det är till exempel lätt för mig att veta att vi har klättrat på ett visst berg de senaste åren och jag minns ofta vem som vann det. Men med vissa förare pratar man efter loppet och när jag säger "Du har redan klättrat på berget fyra gånger", säger de förvånat "Nej, jag har aldrig klättrat på berget." Så det finns sådana här fall.
"Finansiellt finns det ingen jämställdhet mellan vapen"
Förra året gick du framgångsrikt över till ett team för klassificeringsförare. Hur ska utvecklingen på Bora – hansgrohe fortsätta?
Vi valde medvetet omvälvningen. Men vi visste förstås också att det här var ett väldigt vågat steg, ett svårt sådant. Om jag vill ha snabb framgång är det enklaste sättet att värva tre eller fyra sprinters. Vilken som helst av dem kommer att fungera. Då hade vi lätt kunnat få tre eller fyra sprinters för pengarna vi värvade Sagan för. Men vi ville ha utmaningen och spela en roll i stora nationella turnéer.
Med Sagan vann vi Paris – Roubaix. Med Hindley nu Giro d'Italia. Och om vi tittar på båda medierna kan vi redan nu se att Girot klart dominerar. Tre veckor, spänningen, betygen, mediaräckvidden etc. Våra sponsorer har haft betydligt mer nytta av detta. Jag vill förstås inte missa Peter Sagans seger i Roubaix, men det var förstås också en anledning till omvälvningen.
Nu mäter vi oss mot de riktigt stora, även om det ur ekonomisk synpunkt inte råder jämställdhet. Det är krävande. Vi måste använda vår budget lite mer intelligent för att hänga med. Detta är en av anledningarna till att vi tog ett medvetet beslut mot merkostnaderna för att ha ett eget U23-lag.
Det är desto viktigare att du också kan lita på dina sponsorer.
Det är sexigt att vi har påtagliga sponsorer. I Liège, till exempel, stod 65 anställda från hansgrohe längs vägen. De var exalterade och deltog i amatörloppet dagen innan. Och när ägaren till Bora kommer till ett lopp står han ibland själv vid vägkanten och ger våra förare dricksflaskorna.
Det här är extraordinära partnerskap och ger oss alla mer känslor än om något land, en sheikh eller en oligark stod bakom det. Men vi är realister. Inom fotboll är det nu vanligt att hela stater äger sina fotbollsklubbar. Vi måste se hur detta utvecklas inom cykelsporten i framtiden.
"I Tyskland är Tour de France den stora höjdpunkten"
Förr eller senare kommer antagligen även Deutschland Tour att utvecklas. Skulle det vara bra för tysk cykling om den blev uppflyttad till WorldTour? För då skulle man äntligen ha ett lokalt flerstegslopp i cykelklassens högsta klass, men samtidigt skulle de små tyska Continental-lagen inte längre kunna delta i det. Vad tycker en Ralph om det?
Åh, det är en väldigt filosofisk fråga. Man måste vara försiktig så att man inte säger något fel. Men vet du varför jag kämpar med det här? De små lagen finns inte i det biologiska blodpasset. Jag vill inte anklaga något Conti-lag för någonting, men det är faktiskt inte helt rättvist. Vi ingår i det biologiska blodpasset och det betalar vi också med runt 200.000 XNUMX euro om året. Det finns ingen annan sådan sport. Så därför tycker jag inte att det är rätt att alltid åka tillsammans.
Om det fanns alternativ till Deutschland Tour i Tyskland skulle det inte heller vara något stort problem.
Absolut. Det är därför jag säger ja: Det här är en väldigt politisk fråga. Men när det kommer till Tysklandsturnén skulle jag hellre föredra ett annat datum. För i Tyskland är Tour de France den stora höjdpunkten. Allt som händer innan dess är uppbyggnad, är spänning. Det har till exempel Bayern Rundfahrt också dragit nytta av. Nu kör vi i Ungern i maj eftersom Bayern Rundfahrt inte längre finns. Jag vet inte heller varför Deutschland Tour inte skjuts upp till maj. Det skulle finnas plats för det. Och jag tror att ämnet för uppskjutandet är viktigare än frågan om huruvida Tyskland turné räknas för WorldTour eller inte.
Bernhard Eisel jobbar för Bora - hansgrohe som sportchef och samtidigt kommenterar han cykellopp på Eurosport. Hur går dessa två jobb överens?
Jag är så klart väldigt glad att mina sportchefer följer cykelloppen när de inte är i tjänst.
Och om han kommenterar måste han följa henne.
Korrekt. Och han måste hantera det intensivt och kan till och med se en och annan sak som vi inte kan se. Kanske ser han någon talang eller några speciella drag.
"Dina tårar kommer till dig när du cyklar"
Låt oss ta en titt på Tour de France.
Vi vill vinna en sprintetapp med Sam Bennett och göra det bästa vi kan för att förbereda oss för Jai Hindleys tourdebut. Han kommer till Tour de France som en Giro-vinnare. Jag skulle inte säga det nu vi attackera pallen direkt. Det skulle vara förmätet för hans första deltagande. Men jag litar på att han slutar bland topp 5.
Prissumman vid Tour de France är rimligt godtagbar. I andra raser är de däremot relativt små.
Det stämmer. Vet du hur mycket vinnaren av Liege - Bastogne - Liege får? 20.000 20 euro. Den som kommer på 500:e plats får XNUMX euro. Jag tror att tävlingsarrangörerna inte längre kan betala. Arrangörerna i Liège går inte heller hem med flera miljoner euro. Men generellt sett är det ett problem inom cykling att varje tävlingsarrangör marknadsför sig själv. WorldTouren är inte helt marknadsförd. I Liège finns det andra reklamtavlor än på Tour of Flanders.
Jag tror att när varje tävlingsarrangör lagar sin egen soppa är det bara svårt. Jag vet vilka summor som betalas för reklamtavlor i tennis eller i Formel 1. Det är där tårarna kommer i cyklingen. Dessa sporter är helt enkelt mycket längre än vi är i detta avseende.
Intervjun med Ralph Denk genomfördes av Michael Behringer.
Foto copyright: Inscript
Schreibe einen Kommentar