MTB-nyheter: Enduro One på Ochsenkopf. För fjärde gången var Ochsenkopf den 26/27. Augusti Plats för Enduro One-racingserien. Efter mitt första E1-lopp i Aschau, som jag redovisas även här Så detta var det perfekta tillfället att resa tillbaka till Fichtelgebirge efter många år.
När jag kom till campingen på fredagskvällen var det redan fullt som vanligt och jag hade turen att jag kunde få tag på en plats till min husvagn. Efter att ha satt upp mitt helgboende och grillat med campinggrannarna var jag glad att jag inte behövde sova i tält. Det rådde ingen brist på regn under natten från fredag till lördag.
Nyfikna på banförhållandena efter regnet gick vi på träning i lördags. Eftersom två av de tre etapperna som gick att träna låg i cykelparken använde de flesta startande liften. Medan några av kollegorna redan hade tillryggalagt de hanterbara höjdmetrarna till toppen stod jag fortfarande i liftkön med min träningsgrupp.
Efter tre liftturer och några självkämpande höjdmeter var träningstiden över och prologen var nära förestående. De flesta banorna var torra igen på grund av det bästa vädret och jag var motiverad för helgens första mätning.
Banchef och ägare av Bullhead House, Peter Hanke, hade arbetat ut fem etapper för förarna. Prologrutten var också den sista etappen av loppet på söndagen. I den nedre delen av cykelparken var terrängen ganska platt, pepprad med några trampgångar mot målområdet. De krävande stenfälten som varit tvungna att övervinnas här de senaste åren har tagits bort från sträckningen för i år och förbigåtts. Ens glädje är en annans sorg, men mer om det senare.
Efter en rejäl 6:e plats i prologen var min första tävlingsdag historia och det fina vädret ville användas så mycket som möjligt. Så det var bra att de officiella duschfaciliteterna fanns i det närliggande naturliga lerbadet. Med sommartemperaturerna var kallvattenduschen precis något att svalka av. I dåligt väder skulle det dock säkert ha orsakat långa ansikten i hagen.
Enduro One på Ochsenkopf, loppet
På söndagen startade den första gruppen. Tävlingstiden var satt till 2,5 timmar och verkade därmed tillräcklig för distansen 18km och 380hm. För dagens första specialprov var det lätt att ta liften om man ville. Liksom prologen tämjdes etapp 1 och därför kördes halva sträckan på en markerad äng för att undvika stenfälten i den övre delen av cykelparken. När man väl hade tagit sig över ängen, som fortfarande var väldigt halt av morgondaggen, täcktes de sista metrarna på cykelparksleden.
Efter en kort anslutningsöverföring var du redan i början av den andra tidsmätningen. Detta fick också tränas dagen innan och så jag visste redan att detta skede definitivt skulle vara min svaghet. Efter att ha kommit in på leden hade man bara en kort tid på sig att njuta av farten innan det bara gick att bygga upp farten i begränsad omfattning under de kommande 3 minuterna utan att trampa. Strax efter starten var det redan igång för mig. Medan jag trampade landade jag på en rot och föll. Ett felfritt lopp var nu nödvändigt för att ta igen den förlorade tiden.
Steg 3 var raka motsatsen. Detta fick inte tränas i förväg och vi åkte i hög fart nedförsbacke över en bred stig pepprad av större stenar och hällar. Här var det extremt svårt att uppskatta rätt hastighet och att inte tappa kontrollen på det delvis lösa underlaget. Jag var glad när jag nådde tidtagningen utan att göra några stora misstag.
Efter ytterligare en lätt förflyttning, som min racingkollega Max Dorfer nästan helt täckte i en hjul, var dagens kortaste etapp nära förestående. I liftfilen var rutten utpekad i lerig mark. Detta syntes nästan ända till mål och så vi tog lite tid att observera tävlingen. Det stod snabbt klart att det är extremt halt här och med en etapp på 40 sekunder fanns det mer att förlora än att vinna. Lyckligtvis klarade jag mig och Max väldigt bra och var inte bland de många förare som drabbats av punktering här.
Från den tidpunkten var jag på bästa humör, eftersom jag redan visste den sista tidpunkten från prologen och loppet gick bra för mina standarder, förutom ett fall. Ett sista längre anslutningsskede och vi var vid start för sista gången. Sista etappen tacklades med lite mer risk än i prologen och jag slutade 4:a i Pro-klassen med en total tävlingstid på 10:41:07.
Efter loppets slut pratade jag med banchef Peter Hanke om loppet. På grund av de många invändningarna under tidigare år att etapperna ibland var för krävande för amatörryttare, bestämde han sig för att tillsammans med tävlingsledningen undvika just stenfälten. Efter upplevelserna från i år kommer du förmodligen att hitta den gyllene medelvägen här vid nästa upplaga av Enduro One på Ochsenkopf och så borde alla få sitt värde för pengarna här igen. Man skulle också vilja erbjuda några ytterligare etapper på Ochsenkopf, men här har arrangörerna helt enkelt brist på frivilliga som kan användas som marschaller.
Enduro One på Ochsenkopf har återigen bekräftat mitt positiva helhetsintryck av den här racingserien och jag tror att nästa säsong kommer jag att tillbringa ytterligare en helg i Fichtelgebirge i en avslappnad racingatmosfär.
Resultatet av Enduro One på Ochsenkopf i ett ögonkast
E1 Wild Childs U10: Kilian van de Haterd
E1 Wild Childs U13: Mika Raudies (RC Germania Weißenburg)
E1 Wild Childs U16: Tim Ratajczak (bästa cykelracing)
Specialsteg E1 E-cykel: Michael Tiegs (HaibikeEnduroCREW2K17)
Prolog ♀: Raphaela Richter (Radon Factory DH / BSB Bayreuth)
Prolog ♂: Bastian Richter (29er Racing/BSB Bayreuth)
E1 Gäst: Willi Lützeler (kub)
E1 Nybörjare: Christian Rothenbach (Trailhouse / MSC-Fr.-Schweiz)
E1 Junior: Erik Wetzel (RSV Nordhausen)
E1 Senior: Sebastian Strehl
E1 Super Senior: Harald Krebs
E1 Sport: Maximilian Dorfer (Yeti Cycles DE)
E1 E-Bike: Sven Schreiber (Focus / Compana)
E1 Kvinna: Raphaela Richter (Radon Factory DH / BSB Bayreuth)
E1 Pro: Andre Kleindienst (Bergamont Hayes Factory Team)
Video av Enduro One på Ochsenkopf
Text: Thomas Rieger
Foton: Nico Gilles
Schreibe einen Kommentar