Berlin, Berlin, vi åker till Berlin – inte för cupfinalen, utan för det näst största amatörloppet i Tyskland, "Garmin Velothon", som gick av stapeln i den tyska huvudstaden i söndags i strålande solsken.
Efter att mina lagkamrater Christoph, Thomas och Daniel hade gjort den långa resan från Nordrhein-Westfalen åkte vi först till den stora mässan för att besöka några sponsorer (t.ex. MULTIPOWER) utöver startnummerutdelningen. Efter det spenderade alla eftermiddagen individuellt och på kvällen gick vi såklart tillbaka till italienskan och glassen till efterrätt var också ett måste, för "glass funkar alltid!". Efter att transpondrarna satts fast på cykeln och numret på tröjan enligt reglementet såg vi DFB Cup-finalen och gick och la oss.
Efter frukost begav vi oss mot startområdet på den redan avstängda racerbanan. Här insåg vi redan att det förvånansvärt nog kommer bli hård motvind även i stadskärnan de sista kilometrarna, lite ovanligt, men inte att ändra på. För ska man vinna ett lopp måste man kunna hantera de förutsättningar som råder.
Punktligt klockan 9:15 avfyrades startpistolen och vi rullade snabbt av de första kilometrarna av den 120 km långa rundan genom stadens centrum. Framför allt var en sak viktig: kör längst fram och släpp inte ut någon. Till slut lyckades Denny Schewe från OSC Potsdam ta sig undan på egen hand och, förvånansvärt nog, var det ingen i fältet som verkligen gjorde något för att åtminstone snabba upp så att han inte kom för långt bort.
Hans flygning slutade efter drygt 50 km när, efter att jag hade ökat hastigheten, en 10-mannagrupp kunde bryta sig loss från fältet. Som tur är för mig och i slutändan även för min sinnesfrid tog Christoph också språnget in i gruppen. Efter att Christoph och jag hade larmat om situationen i gruppen stod det klart för oss: om vi skulle ta oss igenom skulle segern bara gå till oss och nu var det dags att lägga ner huvudet, sparka och snurra som galningar.
Tyvärr gjorde inte den hårda vinden det lättare heller, men tillslut kunde vi köra ut på planen i drygt två minuter när vi nådde gränsen från Berlin. Det började sakta bli allvar och de första tecknen på trötthet spred sig i den ledande gruppen. Till slut kunde jag dra fördel av ett ögonblick av ouppmärksamhet från mina medryttare och bryta mig ur gruppen cirka 8 km från mål.
Efter det var det bara att "rädda vad du kan", i hopp om att det är lite mer än vad mina förföljare fortfarande har och som tur var så hände det och jag kunde rädda mig med en ledning på nästan 30 sekunder till mål . De sista 300 metrarna var fantastiska tack vare den härliga stämningen i målområdet och efter förra årets regniga åktur kunde jag framgångsrikt försvara min titel. Enrico Busch (Von Hacht Masters Team) och Thomas Kapuste (OSC Potsdam) följde på andra och tredje plats.
Christoph spurtade till en stark sjätteplats. Tyvärr var Daniel inblandad i två fall och nådde tillsammans med Thomas mål inom förföljare. Men bakom denna framgång ligger det också mycket arbete och stöd från våra partners och sponsorer (särskilt Merkur Druck GmbH) samt vår tränare Enrico Poitschke och framför allt stödet från mina lagkamrater i loppet. Tack för det!
Nästa söndag fortsätter vi med GCC i Schleiz. Tills dess!
Schreibe einen Kommentar