Test / MTB: Vi hade den lyckliga möjligheten att i stor utsträckning testa den nya teamcykeln från Karl Plattt, Urs Meier och Co. med Bulls Wild Edge 2020 långt innan den började säljas. Med en helt ny ram avslöjar racingfilen oväntad trail-lämplighet utan att glömma dess race-DNA.
Bulls Wild Edge 2020: Ny ram för tuffheten i vardagsracing
Wild Edge har varit "arbetsverktyget" för Bulls team-åkarna runt Karl Platt, Urs Meier, Simon Stiebjahn och Alban Lakata i flera år. Till årsmodell 2020 får dock XC-Fully en helt omdesignad ram, som å ena sidan behåller egenskaperna och orienteringen från den tidigare cykeln, men som samtidigt borde vara bättre anpassad till vardagens racing, till exempel på Cape Epic. Nya Wild Edge finns förstås också endast tillgänglig med kolfiberram, vilket anstår en cykel av denna klass.
Först och främst gjorde designarna nedskärningar på den bakre triangeln: Även om denna fortfarande får 100 mm fjäderväg ur dämparen, har länkaget gjorts om helt. Tack vare en kortare vipplänk blir den nya ramen betydligt och märkbart styvare vid acceleration och den progressiva kinematiken vet också hur den ska hantera större stötar. På tal om styvhet: bottenfästesområdet har också fått en fräsch cellbehandling och vrider sig knappt längre, även vid kraftig acceleration. Detta möjliggörs bland annat av att möjligheten att montera en framväxel kommer att avstås i framtiden och därför endast förlitar sig på 1-växlade drivningar. Den som tittar på startfältet i XC eller maratonlopp bör inte tvivla på detta beslut – den andra kedjeringen försvinner mer och mer.
Den kanske viktigaste förändringen jämfört med sin föregångare ligger i geometrin: Denna har anpassats till de allt mer krävande XC-rutterna så att Wild Edge 2020 beter sig bra även i tuff terräng och inte slösar bort några onödiga sekunder. Här följer du den beprövade modellen av Black Adder race hardtail, the one liknande förändring som förra säsongen. Huvudramen på Wild Edge växer därför i längd så att korta stjälkar också kan ridas bekvämt. Särskilt i tekniskt krävande terräng är det mycket lättare att kontrollera styret och därmed hålla sig på banan. Samtidigt skulle kedjestagen kunna förkortas med 10 mm så att cykeln inte blir onödigt lång och ändå klarar kurvor bra. Med denna förändring i geometri sätter Bulls Wild Edge 2020 föraren i en mer central position på cykeln. Den extremt slaka styrvinkeln på 68° bidrar också till mjuk gång.
Bulls Wild Edge 2020: Första körintryck
Långt innan den faktiska försäljningsstarten hade vi möjligheten att sätta en av Bulls Wild Edge 2020-teamcyklarna genom sina takter under en längre tidsperiod. Den första anblicken på vår testcykel gör det klart: Det här är en racercykel! Den låga framänden med en platt stång och negativt monterad skaft, samt en upphöjd sadel med en aggressivt justerad sadel, gör att cykeln ser snabb ut även när den står stilla. Här ska det sägas redan i början; Vår testade teamcykel skiljer sig i vissa detaljer från den kommersiellt tillgängliga toppmodellen vad gäller utrustning. Till exempel installerade vi de nya Shimano XTR-systemhjulen, medan DT Swiss XRC1200-serien använder kolfälgar. Detta borde inte göra för stor skillnad vad gäller vikt eller prestanda.
Men när du sätter dig på cykeln är sittställningen bekväm och det aggressiva intrycket bekräftas endast i begränsad utsträckning – i positiv bemärkelse. Som ordspråket säger "Det är bekvämt att sitta i cykeln". Detta förmedlar en bra känsla redan från första metern, mycket trygghet och ökar harmonin mellan cykel och ryttare. Med den nya geometrin har Bulls hittat en bra kompromiss mellan sportighet och komfort för långa sträckor.
Cykeln bekräftar redan sin sportiga orientering när den sakta rullar upp. Steg på pedalerna omvandlas konsekvent till framdrivning och gör att du vill ha mer. Wild Edge uppmuntrar dig att köra snabbt och så smyger de första mellansprintarna in. Om du tar dig ur sadeln med stöten öppen och kastar alla watt i vågen kan du provocera fram en lätt gungbräda i den bakre triangeln. Inga problem för riktiga racers, som ändå kort manövrerar fjärrkontrollen för chassit på vänster styrhandtag. Väl nedtryckt får du en racercykelkänsla och cykeln visar sina goda styvhetsvärden i praktiken. De mjuka Schwalbe-däcken, de nya XTR-hjulen och den låga totalvikten gör resten. Så de första höjdmetrarna på asfalt förstörs lätt.
Vi fortsätter på Uppförsleden. Den branta sadelrörsvinkeln märks här. Även på branta ramper sitter du fint ovanför vevfästet och kan omvandla din egen styrka till framdrivning. Den långa räckvidden och låga styrhöjden kompenserar för de korta kedjestagen, så du måste verkligen provocera fram ett stigande framhjul. Utbudet av utväxlingar på Wild Edge är helt tillräckligt på klättringarna och du befinner dig sällan på det sista reservdrevet. Blir det lite mer tekniskt gör fjädringen ett bra jobb och du har nästan alltid dragkraft inför nästa attack.
På grund av de allt svårare rutterna ägnades mer uppmärksamhet åt prestanda i utförsåkning av nya Wild Edge. Ändå ska du inte förvänta dig en lekfull stigcykel med ett bekvämt chassi. Bulls Wild Edge vill flyttas nerför berget så snabbt som möjligt och arbetar här med största precision. På grund av den slakare styrvinkeln och den långa räckvidden är cykeln extremt stabil på stigen, även i högre hastigheter. Blir det lite tightare så spelar de mycket korta kedjestagen in. Cykeln manövrerar riktigt bra i snäva kurvor. En riktig downhillhöjdpunkt var den nyutvecklade baktriangeln. Tyngre träffar absorberades så bra att intrycket blev mer än 100 mm baktill.
dani säger
Hallå
Hej
Liten sidonotering: Teamföraren i Bulls Rennhobel heter inte Urs Meier (kan inte förklara för mig varför detta namn står två gånger fel i texten) utan Urs Huber.
Stort tack för korrigeringen.
Hälsningar från vackra Schweiz & åk vidare
dani