Det är sommaruppehåll i GCC, hälften av tävlingarna är avklarade och förberedelserna för andra halvan av säsongen är igång. Det är trots allt extremt nära och spännande i herrarnas totalranking och varje incident kan också leda till en förändring i lagrankingen.
Sedan förra året har även det traditionella 24-timmarsloppet i Kelheim varit en del av förberedelserna. Efter att vi var väldigt nöjda med andraplatsen i vårt första deltagande förra året, ville vi gå för Kelheimer Krone i år.
I år reste vi till den lugna staden vid Donau med Christian Dengler, Stefan Räth, Alexander Loss, Daniel Knyss och mig. På lördagsmorgonen flyttade vi in i vår hage vid Gasthof Stockhammer med den bästa utsikten över befrielsehallen och 24-timmarsloppets berg. För Christian och Friedrich, som vanligtvis har de längsta resorna till GCC-tävlingarna från Regensburg och München, var det den här gången nästan som en hemmamatch, eftersom Kelheim bara ligger 30 kilometer sydväst om Regensburg.
Framme vid 11-tiden monterades cyklarna, tälten sattes upp och shopping genomfördes under de återstående 3 timmarna fram till start. Ett litet logistiskt mästerverk, då våra kvinnor, som faktiskt hade blivit anlitade för att ta hand om herrlaget, spontant bestämde sig för att själva engagera sig i damtävlingen några timmar innan anmälningsdeadline.
Men genom smart arbetsfördelning och framgångsrikt lagarbete, som även fungerar utanför loppen, kunde vi också övervinna denna utmaning.
Lagarbete är nyckelordet som bäst beskriver ett 24-timmarslopp som i Kelheim. Om du tittar på de ledande teamen kan du alltid se att homogeniteten i varvtiderna över alla förare leder till framgång. Med våra fem förare var vi väl positionerade och motiverade till kärnan. Startsignalen kunde avfyras.
Första varvet började med en liten chock, tillsammans med en knappt tappad fjällsprint. Förvirrade av en bortglömd spärrskylt i slutet av varvet missade hälften av den ledande gruppen rätt utgång, men efter en kaotisk vändningsmanöver kunde de lämna över till andraåkarna, några sekunder efter. I vårt fall var Stefan den som snabbt stängde det resulterande hålet och samtidigt satte våra bästa varvtider. På 23:48 minuter uppnådde han en medelhastighet på 42 km/h över de 180 höjdmeterna och nästan 17 kilometer på asfalten.
Efter några varv hade en stark ledningsgrupp på sex lag redan bildats, som sedan fortsatte sina varv. Efter tio varv gjorde vi vårt första framsteg och försökte bryta upp gruppen lite. Denna attack stoppades igen efter två varv, men den höga farten ledde till att gruppen blev mindre och mindre. Till slut, klockan 21, gick tre lag in i natten som toppgrupp. Med XC-SKI.de och Sport2000 Kelheim vi hade två starka följeslagare. Vi kände redan några av förarna från förra året, så vi visste att dessa team aldrig bör underskattas. Dessutom stannade det senare vinnande laget i seniorklassningen i vår grupp och körde ett mycket starkt lopp till långt in på natten, herrarna runt Merkur Druck-föraren Manfred Böhm gick helt enkelt inte att skaka av sig.
När det började bli ljusare på söndagen började loppets tuffaste timmar. Det verkade som om de andra två lagen hade slagit sig mot oss, eftersom de regelbundet försökte attackera på berget. Efter flera omgångar av tvång, bestämde vi oss för att det enda sättet att avsluta detta spel var att fly till fronten. Planen var att lämna ett av de två lagen stående på berget och kontinuerligt utöka ledningen med de återstående följeslagarna. Det var fortfarande en lång väg att gå till klockan 14 och vi var medvetna om att vi inte hade någon chans att överleva mot en union på egen hand.
Endast Georg Fischer var ansvarig för attacken mot Stausacker Berg, loppets riktmärke Sport2000 Kelheim kunde följa. Vi gav oss iväg tillsammans och speciellt på vägen tillbaka till Kelheim, där motvinden blåst i 18 timmar, kunde vi utöka vår ledning ytterligare.
Klockan 10 stod det klart att det skulle bli ett slagsmål om det inte fanns några fall eller defekter. huvud mot huvud. Efter att vårt lopp avgjordes i en sprint förra året ville vi verkligen ta beslutet tidigare i år. Strax efter klockan 11 riskerade vi framryckningen och från och med då var vi alltid precis före våra förföljare. Distansen pendlade med varje varv, det var lite som en individuell tidtagning mellan de två lagen mot varandra.
Även om denna ledning såg lovande ut, höll spänningen i sig till slutet. Nervositeten var påtaglig i laglägret, trots allt kan varje litet misstag betyda skillnaden mellan framgång och nederlag för hela laget. Vi var bara säkra på segern när jag hade övervunnit berget för sista gången strax före 14 och blev påhejad av mina lagkamrater i riktning mot Kelheim.
Marknadstorget kom närmare och den höga solen gjorde platsen till en oas av glädje. Som infödd i Regensburg hade jag redan nått denna plats så många gånger under träning, men jag hade aldrig varit så glad över att se denna stadsskylt vid horisonten. Det var en härlig stämning i målområdet, så jag klarade mig de sista metrarna till mål med ett stort flin och en otrolig lättnad. Lite senare rusade mina lagkamrater över från alla delar av sträckan och vi kunde fira segern ordentligt och fira tillsammans.
Vårt tack går till våra sponsorer, framför allt Merkur Druck GmbH och sjukförsäkringsbolaget BKK Mobil. Vi vill också tacka teamet på Gasthof Stockhammer, särskilt Monika Greinwald och Sandro Göldner, som tog hand om oss i över 24 timmar. Vi fick också många uppmuntrande rop via Facebook eller andra medier, som alltid uppmuntrade oss och alltid gav oss nytt mod. Tack till de trogna fansen.
Sist men inte minst vill vi tacka våra två tävlande, lagen XC-SKI.de och Sport2000 Kelheim Tack för en rättvis och spännande tävling.
Ett otroligt spännande och lyckat event närmar sig sitt slut och vi är mycket stolta över vår gemensamma framgång.
Vi ses snart i det gröna helvetet på Nürburgring,
Din Fredrik.
Schreibe einen Kommentar