Ännu en månad full av äventyr och nya upplevelser är nu ett minne blott. Jag har nu nått halvvägs av årets turné i Japan. Jag ser nu fram emot den andra delen av min resa med stor förväntan, men innan dess vill jag berätta om mina senaste veckor.
Det tredje loppet i Chiba var tänkt att testa min form och taktiska färdigheter. Det var det starkaste fältet av ryttare på min tour hittills. Jag var också den enda internationella föraren som kvalificerade mig till det sista loppet.
I finalen fick jag tävla ensam mot 8 andra japanska ryttare. Men innan är det alltid en tv-intervju med varje förare, där man får frågor om hans taktik och form. Som ett litet tack får du en köpkupong. Självklart i Keirin design.
Så kom loppets ögonblick. Jag sammanfattade hur det gick till med mina egna ord:
"I början av loppet blev jag lite förvånad eftersom loppet öppnade tidigare än väntat. Normalt lämnar pacer banan 650 meter före mål. Men den här gången körde den första japanen om pacemakern cirka 800 meter från mål. Otänkbart på ett internationellt lopp! Detta skulle omedelbart innebära att loppet stoppades och föraren skulle diskvalificeras. Men inte i Japan! Det finns bara böter på 10.000 70 yen (ca 7 euro) för denna taktiska manöver. Det resulterade i att tempot var väldigt högt från start och jag passades bakåt. Så startsituationen var inte direkt idealisk för att vinna loppet. Sedan ringde de första klockljuden för sista varvet och från 500:e position var vägen framåt väldigt lång. Men mycket kan fortfarande hända på en 2 meters bana. Med den här tanken mobiliserade jag de sista krafterna och kunde tränga mig förbi alla i andra raden och vinna.”
Det finns inte mycket tid att andas efter loppet! Som vinnare ger du varje tävlande en drink efter loppet som ett tecken på erkännande. Detta följs direkt av prisutdelningen och sedan några intervjuer.
Men det är inte slutet än. Cykeln behöver packas ihop igen och skickas iväg till nästa race innan man tar en välförtjänt dusch. Det finns inte mycket tid för det heller, eftersom schemat efter loppet alltid är tajt och tyvärr väntar inte tågen. Har du otur får du inte ens en plats.
Nästa race lär inte dröja på länge. Det blev bara fyra dagar med lite vila och träning emellan. Regnperioden har också börjat i Japan. Det betyder att det regnar hela dagen och då ofta i flera dagar.
Som tur är för mig borde nästa lopp vara 100 procent regnfritt, eftersom cykelbanan i Maebashi ligger i en enorm hall. Turen i Maebashi, tillsammans med den i Kokura, är den enda av de två täckta keirin-ritterna i Japan. Allt gick enligt plan, inte bara kom racingbyxorna jag beställde i tid, utan loppen gick också perfekt på 1990 års VM-bana.
I finalen kunde jag, tack vare bra lagarbete med Shane Perkins, den australiensiska världsmästaren i Keirin från 2011, fira min 3:e finalseger och mitt första perfekta lopp (1 segrar i preliminären, semifinalen och finalen). Shane Perkins passerade också mållinjen på andra plats.
Efter det fina resultatet avslutade vi kvällen i en av de många sushirestaurangerna.
Hur det går för mig i Fjärran Östern får du veta i nästa del.
Tills dess,
Din Stefan
PS: Här under denna länk kan du hitta min profil på den japanska Keirin-organisationens hemsida. Där kan du se filmerna från mina lopp dagar och veckor efter tävlingarna.
Schreibe einen Kommentar