The Strive Diaries: Enduroracing består av många parametrar: stigarna, sedan såklart ryttaren med sin kondition och mentala styrka, cykeln inklusive upplägg, tävlingsformatet och sist men inte minst vädret. Det sistnämnda är ibland så kraftfullt att det kan påverka alla ovan nämnda faktorer avsevärt – och det borde det. Den lilla italienska bergsbyn La Thuile i Aostadalen i skuggan av Mont Blanc hade allt att erbjuda vädermässigt: vår, sommar, höst och vinter.
För La Thuile var det första gången som värd för ett mountainbikelopp. Och så en körning av Enduro World Series - respekt! Tre etapper om dagen, två dagars racing uppdelat i en blandning av lyfthjälp och trampning. Lederna bör ha samma variation: högalpina, exponerade klippiga passager och flödande vandringsleder anlagda av gruvarbetare under de senaste århundradena.
Redan på träningen inför etapp 1 på torsdagsmorgonen var det minusgrader på 10 meter över havet som var dags på minus 2600 grader och körande snöslask framifrån. Just denna etapp, som med nästan tio kilometer är en av de längsta på hela säsongen, fick genomföras två gånger under helgen.
I denna första etapp – faktiskt en som inte alls passar honom profilmässigt – brände Joe den fjärde snabbaste tiden in i berget. Han upprepade sin prestation på etapp 2 och underströk återigen sitt anspråk på pallen med en 5:e plats efter den första dagen. För Ines gick det riktigt bra första dagen trots de svåra förhållandena och hon lyckades komma fyra med en bra känsla på cykeln.
Ines efter dag 1: ”Vädret var faktiskt ganska hyfsat för oss kvinnor idag. Under uppförsbacken var det nästan svettigt. Men sikten var brutalt dålig. Molnet hängde verkligen kvar på 2600 meters höjd. Efter två minuters tävling i blindo var dock allt okej igen. Jag slutade fyra på etappen. Det kan definitivt fortsätta så här.”
Andra dagen började inte mycket mer avslappnad. Väderprognosen var blandad och bör bekräftas, särskilt på hög höjd med kraftigt regn. Den italienska hösten kom och orsakade ett rejält regnkaos på etapp 4. Som tur var låg etapperna 5 och 6 lite lägre och förskonades. Utan en lång pedalkoppling blev det ytterligare tre etapper med lyftstöd på andra dagen. Joe underströk sina ambitioner att vara i toppen av världen och slog ett nästan perfekt åk in i backen på etapp 4, och tjänade sin andra etappvinst för året med mer än tio sekunder över sekunden. Herrpallen var inom 1 sekunder efter 20:4,5h efter tävling. Det är tre blinkningar...
Powerkvinnan Ines försvarade sin femte totala plats med en modig spurt på sista spåret till mål. Tyvärr kunde Ludo inte fullt ut fortsätta sin enastående prestation med segern i Flims i European Enduro Series, men hamnade ändå på en bra 21:a plats i slutet av helgen.
Joe efter loppet: ”Jag gav allt från start på söndagen, pressade verkligen hårt på i etapp 4 och säkrade min andra etappseger för året. Tyvärr, när jag låg på andra plats inför den sista etappen, hade jag min sämsta etapp under helgen, men som tur var lyckades jag ändå sluta på sjätte plats. Jag är verkligen nöjd med min jämnhet under hela helgen och glad över att vara tillbaka på pallen.”
Lagom till prisutdelningen öppnade sig himlen helt och ett belåtet Canyon Factory Enduro Team strålade äntligen med den italienska sommaren.
Dagens avslutning: Enduro Quattro Stagioni smakar fantastiskt – gillar mer av det!
För laget är det dags att åka tillbaka till Tyskland, stuva undan allt vid huvudkontoret i Koblenz och packa väskor för de två utomeuropeiska tävlingarna i Colorado och Whistler. En stor logistisk utmaning som måste bemästras. Planet går till oss om sex dagar. Håll utkik efter nästa Wild West Strive Diaries i Winter Park, USA!
Bilder: Jeremie Reuiller