Test / E-Bike: Det har gått tio år sedan Cooper Bikes lanserade de första cyklarna. Det grundades under paraplyet av det traditionella företaget Cooper Car Company från Storbritannien - känt för den självbetitlade och ikoniska Mini (Cooper) och framgångar inom motorsport på 50- och 60-talen. För två år sedan kom de överens om att samarbeta med elcykelspecialisterna från TechniBike för att utveckla sin egen linje av elektrifierade tvåhjulingar under namnet Cooper. Efter startsignalen med det ovanliga, men framgångsrika Cooper E E-portföljen får en ytterligare tillväxt: Med Cooper E Disc.
Som ni redan kan se av namnet är den nya elcykeln från Cooper baserad på den redan tillgängliga och välkända Cooper E. Förutom den smala, puristiska stålramen har navmotorn från den italienska tillverkaren Zehus också blivit kvar , med det kompakta navhuset som också rymmer 160Wh-batteriet. Till skillnad från välkända Cooper E kommer den nya modellen nu med hydrauliska skivbromsar från Shimano och en Gates carbon rem drive. Särskilt det senare är en logisk vidareutveckling av den enväxlade elcykeln och utlovar hållbarhet, rena midjeband och tyst drift.
Cooper E Disc förlitar sig på minimalism både visuellt och tekniskt: Det finns ingen växling, ingen display eller ens ett kontrollelement för drivningen. I gengäld får den chica speedstern metallstänkskärmar målade i samma färg som ramen, som helt täcker de smala 28mm-däcken. Om du vill kan du även montera en bakre bagagehylla, motsvarande öglor finns tillgängliga - detta förvandlar den chica stadscykeln till en veritabel pendlarcykel för sportiga krav.
Att Cooper E Disc inte är en tråkig touringcykel, utan byggd för att rusa nerför cykelbanan i rejäl fart, blir tydligt så fort man sätter sig på den. Sittställningen är inte extremt sportig, men beroende på sittbrunnsuppställningen kan en hyfsad sadelhöjning uppnås, vilket försätter föraren i en något utsträckt sittställning. På så sätt kan du sätta rejält tryck på pedalerna som omedelbart stöds av den tyst snurrande navmotorn bak. Den som förväntar sig kraften hos en Bosch eller Brose mellandriven motor kommer att bli bittert besviken, och en Fazua-drivenhet ger också märkbart mer stöd. Detta är dock inte menat på ett negativt sätt, eftersom Zehus-motorn inte är designad för att ta på sig lejonparten av kraften, utan bara bidrar med lite kraft till förarens.
Resultatet är en behagligt pigg cykel som accelererar snabbt och som fortfarande kan trampas i hastigheter på 25 km/h utan problem – alltså när motorn för länge sedan har gett upp. I praktiken händer det dock inte bara när du kör för fort utan även när det lilla 160Wh-batteriet är urladdat. 160Wh? Låter dumt? Men om du skulle minska räckvidden för Cooper E Disc till bara det lilla batteriet, skulle du göra den spännande stadscykeln en orättvisa: En av de stora höjdpunkterna är dess förmåga att ladda batteriet medan du cyklar. Detta fungerar genom den så kallade Kers-tekniken, som motorsportfans kanske också känner till från Formel 1. Om du bara rullar med på Cooper så används bakhjulets vridning som en sorts generator eller överdimensionerad dynamo för att ladda batteriet.
Självklart bromsar systemet lite, men i praktiken märks det knappt. Om du vill rikta in ytterligare energi i batteriet kan du helt enkelt trampa bakåt under körning. Detta maximerar återhämtningen, laddar batteriet ordentligt och känns nästan lite som en väldigt skonsam backbroms. Med detta system går det knappast att ge riktigt tillförlitlig information om räckvidden, men 25-30 km är inga problem om du fortsätter att trampa bakåt på vägen. När du kommer hem kan batteriet självklart även laddas i uttaget. Anslutningen för detta sitter i bakhjulsaxeln.
Missar du förresten en display på Cooper kan du använda gratisappen, som även låter dig anpassa drivningens stöd och egenskaper efter dina egna behov. Om du klarar dig utan den, aktivera helt enkelt drivningen genom att vrida veven tre gånger bakåt - ingen knapp, ingen display behövs.
Att köra Cooper E Disc är väldigt roligt. Möjligheten att själv kunna ladda batteriet när du är på språng inbjuder till och med att spela då och då och gör körningen på något sätt underhållande. Hur som helst, vi tyckte det var jättebra! Vi var dock inte riktigt lika övertygade om valet av däck. Vi hade dock inget att kritisera om själva Vittoria-däcken, vi fann dem helt enkelt lite för smala. Med 28 mm är de lika smala som på en modern racercykel - å ena sidan blir komforten lidande och hjulspår eller spårvagnsräcken blir ännu mer obekväma. I ram och gaffel och även under stänkskärmarna finns det tyvärr inte plats för mycket bredare däck.
Efter att vi gjorde det redan förra säsongen original Cooper E testad, kan man i jämförelse säga att skivbromsarna och remdriften motiverar det lilla påslaget för Cooper E Disc. Bromsarna gör alltid att cykeln stannar säkert, oavsett väder, och remdriften är inte bara underbart tyst, det finns inte heller något behov av att smörja kedjan. Nya Cooper E Disc rekommenderas varmt till den som gillar att vara ute och gå i dåligt väder.
paul säger
Tyvärr gjordes testet bara ytligt i bästa väder.
Med smutsfri och lågt underhåll har den sina fallgropar, då jag har kört en väldigt liknande cykel i många år. Stänkskärmarna är förvisso från Curana då mina ser exakt likadana ut. De är en dålig design och är helt värdelösa och är rent dekorativa. Bakskärmen har bara en enda fjädring på de två fjäderbenen och för varje potthål/kantsten börjar det vackla och skramla rejält. Jag har fortfarande en bagagehylla monterad och det blir outhärdligt. Jag var tvungen att tämja den med en bit skum tejpad mellan stänkskärmen och ställningen.
Framskärmen är rent dekorativ och värdelös eftersom den är alldeles för kort. När vädret är dåligt är skor och byxor helt genomblöta efter 100m eftersom det sprejar upp. Smutsen kommer då även på kolremmarna och suger in allt, inte bara byxorna utan även remmarna. Om det torkar gnisslar och krassar smutsen i bältet. Jag var alltid tvungen att ta 1-2 flaskor vatten och skölja remmen för att lösa problemet. Ett smutsigt kolbälte har en kort livslängd. Min var helt död efter bara 2000 km, eftersom smutsen i remmen slipar remskivorna och tänderna blir knivskarpa, vilket i sin tur rakar bort nubbarna. Remmar och en av remskivorna kostar då ca 90 euro styck! Det är då med ca EUR 300,- tillsammans extremt dyra.
Byxor måste ändå läggas i tvättmaskinen efter en segling och skorna ska rengöras ordentligt.
Min slutsats: ta bort stänkskydden och montera långa SKS longboards med gummitofflor i botten. Och köp ett vevskydd till kolremmen. De finns även från Curana.
Sammanfattning: Detta är en ren konditionscykel för fint väder för midsommar. Endast som 2:a/3:a Cykel att använda som stadscykel. Absolut olämplig för vardagsbruk. Inget väderskydd, inget ljus, inget transportmedel.
Michael Faiss säger
Hej Paul,
Tack för din feedback. Jag kan bara delvis förstå kritiken mot stänkskärmarna. Ja, de kan vara lite längre, men det finns andra lösningar på marknaden som gör ett mycket sämre jobb. Jag märkte verkligen inget skramlande – och jag bor på en ungefär kullerstensgata. Vi hade även föregångaren med bagagehylla i drift länge och det var i alla fall inga skramlande problem. Kanske ett monteringsproblem? Eller en ogynnsam kombination av bagagehylla och stänkskärm?
Remdrifter har sina upp- och nedgångar, men de är i allmänhet det mycket lägre underhållssystemet jämfört med konventionella drivkedjor.
Du har förmodligen rätt i att Cooper är mer en enkel, snabb stadscykel än en fullfjädrad pendlare med dåligt väder. Den var dock inte (i första hand) designad för det.